- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Julnummer 1889 /
8

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s

S LÄN II ANS JULSpaqiPB.

At och soJitåta skoj! - uppmauade
Valdemar och halade, honom ned från
sängen. Småningom lyckades ansträngningarna,
Kloropoff öppnade ögonen och förklarade sig
vaken.

Det var ett muntert, endrägtigt sällskap,
som klockan 2 tiden satt vid kaffebordet i
matsalen. Sjelfva Kos t i blef vaken och
lofvade söka rätt på Sofis fingerborg. Ludde
var upprymd och skrattade åt allting, och
det gjorde för resten alla Det är otroligt,
hvad inan luir mycket att skratta åt på en
oppsittu 1

Sedan mail skållat sig med två koppar
hett kaffe och stoppat i sig så inånga
skorpor man fick rum för, satte man sig åter,
varm, mätt och belåten, att fortsätta siu
afbrutna Hit. Valdemar fick i uppdrag att
till tack för kaffet läsa högt ur „Ett halfår
i nya verlden" och det gjorde lian con amore,
d. v. s. ined besked.

Under en paus i läsningen såg Ella
händelsevis åt tamburdörren, soui gossarne
lemnat öppen. Hennes ögon fastnade vid
något un . . underligt och blefvo allt rundare
af bestörtning.

Hvad stirrar du på, Ella? — frågade
Mattis. — Nej . . . men . . . hvad vill det
säga?

Alla sågo upp. Genom den öppna
tamburdörren rörde sig pappas galoscher
långsamt framåt, sida vid sida. och efter dem
koin — en paraply med kryckan förut.

Det spökar, det spökar! — skreko
flickorna halft skrämda, halft förtjusta.

Kosti gick att betrakta fenomenet med
oskuldens stämpel i sitt anlete, men Ludde
han satt med ryggen åt och skakade af skratt,
tills han slutligen föll af stolen.

Ack, din lurifax, din slyngelbult, —
skrattade syster Mattis och knep honom i
örat — se här, flickor, förklaring på gåtan.

— Och hon visade dem en fin svart tråd,
som var fästad vid de spökande föremålen
ocli hvars andra ända var fästad i Luddes
stol. Nät hon drog på tråden, spatserade
galoscherna åter gravitetiskt framåt.

Nu börjar jag förstå, att regndroppen
i min nacke ej heller var öfvernaturlig, —
sade Clara och genomborrade Ludde med
sina ögon. — Bekänn genast, att det var du!

Ludde försökte komma undan, men må-

ste slutligen medgifva att nyckelhålet och
brandsprutan spelat en stor rol vid detta
spökeri.

Klockan slog 4.

— Nil måste vi bli flitiga! — sade Sofi
’ under de andras munterhet. — Bara jag

skulle hitta min fingerborg!



Stora mål.

&j.igge hade främmande. Valter och ban
sutto och klipte ut de stora
bokstäfverna ur gamla tidningar och klistrade
sedan upp dem på styft papper. Det skulle
bli ett bokstafsspel till julklapp ät en
gemensam god vän, Michael Stubb.

Lilla Selma satt bredvid och sydde
Ijus-staksmattor ät mamma. Hvar gång mamma
gick genom rummet, flög arbetet under
bordet, och Selma fick klifva ned och leta rätt
på synålen. Augusta satt ett stycke, ifrån
och virkade för brinnkära lifvet en mössa
åt pappa. Det var en så utomordentlig
brådska, att muntivarnarna, som annars nog
hade lid att gå, nu stodo stilla i högtidlig
arbetsifver.

Ute i köket bakade mamma julbullar och
moster Sara kammade ut servietternas
luggar och krusade örongottsbandeu på den
nyss inkomna tvätten.

Midt i tystnaden föllo Figges ögon på
några rader i tidningen „ - - - lefva för
stora mål" ... De väckte en föreställning
som låg nära till hands.

— Jag är grymt hungrig, — täukte han
vid sig sjelf, — måntro det kan vankas
mellanmål? Moster Sara!

— Nå?

Hvad vill det säga, „stora mål"? Är
det, icke mellanmål det?

Augusta gapskrattade, — Hvad den Figge
ändå är dum! Vet du inte hvad ett mål är?

— Jag vet, — skrek Valter. — När man
går och går och går ocli kommer till ett
berg, så är det ju ett stort mSL

— Eller, — fortsatte Figge, som nu
begrep, när man springer natä och har ett
stort träd till mål, så är också det ett stort
inål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1889jul/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free