Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Ulla Selma tittade upp från sitt arbete
och sade eftertänksamt: jag liar stora,
stora „mår i min färglåda.
Syskonen skrattade. Augusta tittade
oupphörligt bort till moster Sara för att se hvad
verkan „barnutistt dumheter gjoule på henne.
Sjelf sparade bon sin vishet till sist.
Moster Sara smålog, men iute så som om
hon ansåg de smås dumhet så förskräckligt,
stor. Det. låg tvärtom litet allvar och
vemod i dcL smålöjet, som förvånade Augusta.
— Siig, moster, är icke dat ett stort mål,
att vilja bli kung eller kejsare och regera
öfver många, många menniskor?
— Allt huru mau tar det, — svurade
moster Sara — Många menniskor lefva blott
för att äta godt, andra åter for att komma
till makt och ära, men några stoia intil är
detta icke, enligt mina begrepp.
I%ge och Valter voro icke med längre,
de återtogo sin klippning. När det icke
gälde mellanmål och nata-mål räckte deras
intresse ej längre till.
Men syster Fanny hade kommit in och
tyst satt sig bredvid moster Sara. Augusta
var också på siitt och vis nyfiken att få
Veta, hvarför det icke var ett tillräckligt
stort mål att vilja bli kung eller kejsare.
Föreställ er, — sade moster Sara, medan
arbetet en stund hvilade i hennes knä och
de tankfulla ögonen tycktes skåda in i ett
aflägset, osynligt fjerran, — föreställ er, att
ni unga och kraftfulla träda ut på en stor
landsväg, lifvets okända viig, och framför
eder se en vid och obegränsad horizont.
Långt, långt borta «ß ni tindrande stjernor,
som liksom vinka eder Fn lockar eder med
all verldens visdom, en annan med en stor
författares rykte, en tredjV med konstnärens
ära, en fjerde med fosterblodets tacksamma
kärlek, en femte med bela mensklighetens
pris, en sjette med ett lyckligt beins stilla
lycka och samvetets frid o. s. v. Ni kunna
icke gå planlöst framåt, ni miste likta edra
steg mot ett, at dessa mål men hvilket?
Ni känna eder unga och starka nog att
eröfra er dem alla. Men un ler vandringen
framåt få ni erfara, alt vägen är läng och
full af hinder, att det är oändligt svårt att
nå fram helst till ett af dessa mål Många,
många tröttna på väg .11 och pruta af på
sina förhoppningar och föresatser, tills det
ej återstår dem något annat mål för deras
vandring; än en hederlig menniskas
obemärkta graf. Och detta mål är visst icke
att, förakta, ty Gud som ser i deras bjert,a,
skall döma dem efter viljan, icke efter
lera/tenni. Men det smyger sig likafullt ett
vemod öfver dessa menniskors sinne, när de
vid slutet af sin väg minnas sin ungdoms
dröm, den glada visshet,, med hvilken de
sträckte sig framåt Air att famna dessa
lifvets stora mål och den ångest som grep
dem, när de insågo, att de nldriij skulle nå
fram till dem . . .
. . . Låt dock ej afskräcka eder af hvad
jag uu sagt att ständigt sträfva efter det
iiögsta. Hvem vet, krafterna äro så olika,
kanske skola ni nå det. en gång. I alla fall
skall eder längtan derefter rikta er blick
uppåt och framåt, så att ui icke stanna,
tröga och lättjefulla, på den punkt der ni
börjat. Den skall vidga ert hjerta och ert
förstånd. Ett lif utan mål, utan plan, utan
kärlek och ärlig sträfvan, är icke ///’, det
är lilit dödens dvala . . .
. . . Och skulle ni aldrig nå ett större
mål, än en hederlig menniskas graf, sä sörj
icke för det. Högre än dessa jordiska mål
står Gud och det eviga lifvet. Och Guds
famn rymmer både dem, som här nere nått ett
ädelt, mål, och dem som icke nått det. Den
rymmer alla, annars vore Gud icke kärleken.
Moster Sara tystnade, och de begge
flickorna kände sig underliga till mods. Det
var som om de sett ett, belt lifs historia
draga förbi sin syn, som om de känt en
Sporre någonstädes inom sig, soin^dref dem
att lyfta blicken uppåt . . . Hvarför
g(àjöm-bäfvades de på samma gång af vemod?
Voro de icke unga och glada, och låg icke
lifvet framför dem med sina fjerran vinkande
stora mål?
Ack jo
Moster Sara steg hurtigt upp; Nu skola
vi tillfredsställa dessa unga mäns längtan
efter ett stort mål, sade hon gladt och
gick mot skänken för att ställa i ordning ett.
bastant mellanmål. Men hon fann sig
förekommen. Begge flickorna voro redan
halfvägs i färd med smörgåsarna.
.Ja, ja, 11 fil ungdomen, den hinner alltid
förbi oss! sade hon och såg gladt efter dem.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
