Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
N:o 15
De sm ås s i d a?1
Bennu.
(ra
-MoUitt var en liten duktig karl, soui
al-drig var rüdlö.s utan alltid hade något
att göra. Hela vintern hade han hjel[|t
drängen .Matte att måka sno med sin lilla spade.
Och när s& nfigon fräinniaude tant stannade
och frågade hvems dou lilla gossen var, blef
Bennu förnärmad och svarade, att han alls
inte var liten, ban var stui\ Men ban kultj|e
ju inte hjelpa att han ej var längre än
Mattes stöfvel. Och frågade nfigon hur gam
mal han var, svarade Bennu: — fyrtio Ar.
Men det trodde ingen, och sj lf hade han
icke riktigt klart för sig hur det var med
den saken.
Ett gathörn frän deras port stodo några
isvoschikar uppstälda. När Bennu såg dem
köra ned till stalioueu, tänkte han ibland
att ingen i verlden hade så roligt, som eu
isvosehik. Ilan hade alltid hittills sagt, att
när han blef stor, skulle han bli dräng soui
Matte och måka snö och bära lådor i
magasinet och gä med riktigt höga stöflar. Men
en dag tänkte han att det kanske vore ännu
roligare att bli isvosehik.
Ocli sen den dagen såg man honom ofta
komiua springande med sin lilla kälke och
ställa sig i rad med isvoschikarua vid hörnet.
I>ä ban inte hade någon häst, fick ban vara
det sjelf. En gammal beskedlig isvosehik
satte engång en hötapp framför Bennu, när
lian fodrade sin egen hiist, och det kände
sig Bennu mycket lycklig öfver.
Till julklapp fick Bennu en vedbär af sin
mamma. Alla dagar bar han med den ved
lill matsalen och pappas rum, 5 vedträn i
gången. För det Ii ek ban 10 penni i veckan
och slantarna låstes in i ett litet skrin. Der
skulle de vara, tills de blifvit sä många, alt
Bennu för dem kunde köpa ett litet
lokomotiv, som ban så länge önskat sig.
Och när Bennu bar ved, och Matte och
pappa sade att ban var duktig, då tänkte
Bennu, att det bestämt var roligare att bära
ved iin att vara isvosehik. Och sä stod ban
i vedlidret och såg på huru Matte högg och
sågade veden ocli ilå beslöt ban att i
framtiden bli vedhuggare.
En dag berättade pappa att der fans I
mk 50 ]>. i licinius sparbössa och att pappa
skulle sätta till resten, sä att Bennu kunde
få sitt lokomotiv. Det var en rysligt rolig
dag, när de tillsammans gingo ut att köpa
detl 1’ajija skrufvade upp det ined en
liten nyckel och så surrade det af längs bela
salsgolfvet, gjorde ett par små vändningar,
när det tornade emot en bordsfot ocli
stannade slutligen under en stol. Bennu var
så road, att ban lät pappa oupphörligt draga
upp lokomotivet och sjelf kröp ban efter det,
som en kisse efter I råd rullan, llur det var,
begynte Bennu tänka, att nog vore det äudå
allra roligast att. bli lokoinotivförnrc
Han hade ofta varit ned lill jernvägen
med pappa och då hade ban sett. det. stora
lokomotivet, som skrek som en fiskmås, uiir
det ångade bort.
Eu dag, när ban var allena ute, fick hau
lust att gå ned till jernvägen. Der var nä
stån alldeles tomt. 1 väntsalen satt bara en
bondgumma, som kommit för tidigt (ill
stationen. Bennu gick rakt fram till
jernvägs-kontoret, hvars dörr stod på glänt. Derinne
sutto två herrar vid ett bord och skrefvo.
— GoMagl — sade Bennu aitigt och
rätade på sig för att se större uf. Begge
herrarna nickade vänligt.
— tlag skulle så rysligt gerna vilja ha
tjenst viil jernvägen, — sade Bennu och
blickade förhoppningsfullt upp till de beskedliga
herrarna. De sågo mycket glada ut, kanske
visste de nog råd.
— Hvad slags tjenst skulle du vilja ha?
frågade den ena och strök sig om munnen.
— Jag sku’ villa bli lokomotivförare, som
kör tåget till Helsingfors, — sade Bennu en
smul tveksamt, när Inni såg att herrarna
skrattade.
Min gosse, du är ännu för liten, —
sade den ena herrn och klappade Bennu på
kinden. Men oiu du äter duktigt, så blir du
engång stor och då kan du nog få bli
lokouiotivförare. Kom igen efter 15 är, så skola
vi skaffa dig tjenst.
Bennu klarnade upp. — Femton år, —
tänkte ban, — kanske är del efter jul!
Ocli i denna förhoppning traskade hau
beläten hem. Alta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
