Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 NVA TROLLSLÄNDA!*.
N:o 13
Under pauserna hvilade vi oss i rummet
bredvid, eller också passade Bäcklind på att
lara oss huru vi skulle bocka och niga,
komma in genom en dörr, se ut genom ett
fönster och många andra sådana nyttiga
konster. Det vackraste och tillika mest
invecklade sättet att se ut genom ett fönster var
följande; benen i kors, kroppen som en båge
och armbågarne lätt stödda mot
fönsterposten. Jag vill minnas ban tillade, att när
man intog denna ställning, borde man alltid
höja blicken uppåt Jag undrar om
Ange-mal eller någon annan af oss nu står och
ser lit genom ett fönster på detta sätt.
Då vi hade dansat en månads tid,
begynte den gamla kakelugnen alt skaka och
darra på ett högst obehagligt siitt.
Stackars gamlen, — sade Bäcklind, ban
tycker inte om dans, ban. Vi få lof att surra
fast honom med ett rep.
Det blef ett koloruni Angemal sprang
hein efter ett rep, Bäcklind stälde två
stolar ofvanpå hvarandra, balanserade sig upp
på den öfre och knöt repet kring
kakelugnen, hvarefter han fastgjorde det vid ett
par duktiga spikar i väggen
— Se så, nu tror jag gubben är nöjd,
sade han, hoppade ned från stolen och gick
ett par steg tillbaka för att se huru det bela
skulle taga sig ut. Men Bäcklind hade den
gången gjort upp räkningen utan värdinnan.
Nästa afton uppträdde madam Snirp i salen
med en utomordentligt förolämpad näsa —
hon hade näsborrar, madam Snirp, som
talade bättre än alla ord.
— Hvad betyder det der spektaklet? —
sade hon och pekade på den fastsurrade
kakelugnen.
— Jag var rädd, gubben skulle dåna, —
sade Bäcklind, — och tyckte det vore
säkrast att stöda honom litet.
— Tackar ödmjukast, min herre, — sade
Snirp arg, — min kakelugn kan nog stå
allena. Tag genast bort det der skräpet.
— Som gumman vill, sade Bäcklind
uiedgörligt, klättrade äter upp på stolarna
och tog bort repet.
Det kunde väl vara ett par dagar
derefter; vi dansade polkamazurka, så det
dånade i golfvet. Bäcklind spelade,
golfplankorna gungade, kakelugnen gnisslade ocli
darrade, som om den velat dansa med. Jag
hade hört Malena dcrhemma tala om att
polknmazurka med „stöt" var den roligaste
dans som fans. Och jag mins, att jag
föreslog Angemal att vi skulle dansa
polkunia-zurka med stöt. lian var genast villig och
vi dansade vildt, utan att väja för de andra
hvilka vi knuffade och trampade på tärna.
Vi hade rysligt roligt den qvällen
Men ined ens hörde vi ett brakande ljud
från kakelugnen, ett. ljud, så starkt, att det
öfverröstade allt det oljud vi förde. Vi
stannade ögonblickligt allesammans och
stirrade iörfärade bort mot det gamla tornet.
Och i detsamma . . . ja, den som aldrig har
sett en kakelugn störta samman, kan icke
göra sig en föreställning derom - ... i
detsamma var. det, som om benen blifvit
slagna af under kakelugnen, den lemnade
på olika ställen, och de stora tunga teglen
föllo brakande om hvarandra, neil på
golfvet. Det. långa röret kom sist. Det Hög
långt lit i salen midt ibland oss och
medförde en syndaflod af sot och dam. Vi
störtade förfärade mot dörren, Bäekliud med,
men utanför i farstun mötte vi madam Snirp
och hennes piga.
— Hvad är det? — skrek madamen, —
hvad står på? Rifver ni huset neil öfver oss?
— Ja, ini damp gubben, — sade Bäcklind
fromt, — ban ville inte vara med om detta
längre.
Madamen skrek ocli gret och snyftade,
sade att vi genast skulle packa oss vår väg,
hon ville inte se rockskörtet, af Bäcklind
mera, — sade hon. Mest förtviflad var hon
öfver alla de små gröna herdarne på
väggen, ty det var ju verkligt att frukta, att
de hädanefter icke skulle blåsa på horn i
ett så rosenrödt ljus som hittills.
— Ja, det är inte mitt fel. —sade
Bäck-lind. Ni ville ju inte, att vi skulle binda
gubben.
Men nu utgjöt sig madam Suirps bela
raseri öfver Bäcklinds lockiga hufvud.
— Är det. arbete för en ordentlig karl
att fara omkring så der och åbäka sig?
Om ban inte på ögonblicket ger sig af frän
mitt hus, skall jag låta hemta både länsman
och polis.
Det stod intet annat att göra än packa
oss af. De två veckor, som återstodo af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
