- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjette Årgången 1890 /
75

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:0 10 ILLUSTRERAD TIDNING KÖH UNGDOM OCH BAIIN. 75

björnens led var ordentligt upplåst... det
kan den då icke ha gjort sjelf.

— Nu kan den ju husera i skogarna här, —
sade Nikolai bekymrad

Ah, det är väl bara löst prat, — sade
pappa.

— Af hvem ha ni hört det?

— Af post-Stina, hon kom just frän staden.

De äldre voro icke så alldeles säkra på

post-Slimis sannfärdighet, men barnen sågo
ängsliga på hvarandra

— Ilur går det nu med nötfärden? —
hviskade Emm i till Anna, då de stigit upp
från bordet.

-Ah, åt den sidan kunna vi vara lugna, —
hviskade Anna tillbaka, - tillochined om
post-Stina talat sant. hvilket jag inte är
säker på. Hon har också förut satt ihop
röfvarhistoria-. Vägen med de sköna
hasselbuskarna, som jag har upptäckt, är bakom
åkrarna, der borta vid bergen, dit komina
nog inte hvarken björnar eller menniskor.

— Men vi kunna ju ändå uppskjuta med
att bestämma oss till i morgon, — menade
Ein m i.

Nästa dag hörde de sig ifrigt för om det
hemska ryktet. Men ingen visste det minsta
derom, så de kände sig lugnade.

Nikolai och Einini hade kommit på besök
till kusinerna i prostgården, och det gälde
nil att använda den korta tiden så roligt
som möjligt. Gossarna hade fått lof att gå
till staden ocli tillbringa dagen hos en
kam-rafc

— A’ ni icke rädda att möta björnen? —
frågade Anna litet spefullt.

— Vi ämna oss enkom in för att taga
reda på saken, så vi kunna beskydda er, —
blef svaret.

Flickorna funno det myckel trefligt, att
gossarna skulle bort. Så snart de blifvit
ensamma gjorde de sig i ordning och
vandrade muntra bortåt hasselskogen, försedda
med hvar sin korg och hvar sin krokkäpp
att neddraga hasselgrenarna.

Man kunde se, att hösten nalkades. Åkrarna
med sin styfva gula stubb, sågo ut som om
de burit bara svafvelstickor. Nyponbuskarna
vid gärdesgården Ilade klädt lit sig i
grann-röda bär, som stucko bjert af mot de
gulnade bladen. Pä ängarna frodades gräset
ännu friskt och saftigt, späckadt med röd

och hvit klöfver. Här och der svängde ännu
en försenad blåklint på sin fina stjelk; den
skakade på hufvudet liksom oviss oin hur
länge sominarglädjen skulle fortfara
Nätterna begynte bli kalla. Men solen log åt
det. bela och fick allt, tillochined det som
var vissnadt och gult, att skina som brokig
grannlåt mellan skogens mörkgröna löf.

Bakom åkrarna lågo de s. k. „bcrgena,
höga backar, bevuxna ined småskog och
buskar. Skyddade af dessa och med full sol
på de löfrika grenar, som vette ut mot vägen,
stodo hasselbuskarna fulla af sköna,
grön-hylsade nötter. Flickorna skreko högt af
förtjusning, då de varseblefvo denna ännu
orörda rikedom. De kastade hattarna af sig
och gåfvo sig i färd med att plocka. Medan
den ena höll i grenen, plockade den andra.
De grepos småningom af en riktig nötfeber.
Blossande af ifver och ansträngning,
klättrade de upp till de högsta hasselbaskarna
invid bergväggen och hakade sig fast vid de
klena grenarna för att plundra dem till det
yttersta. De gåfvo sig icke ro att smaka eii
endaste nöt, innan korgarna voro fylda.

På hitvägen hade de pratat litet om den
mystiska björnen, men ini var lian alldeles
glömd. Anna utbrast plötsligt och liksom
utmanande: ja, Karls björn, nu kunde
ban gerna komma, ty nu ha vi foder för
han med.

— Asch, tala nu inte om den skräp björnen,
— ropade Erami uppifrån grenen. - Se
bara på den här qvistcn, alldeles öfverfull!
Håll upp ditt förkläde, så jag kan kasta ned
i det.

— Nn måste vi verkligen ge oss tid att
äta vårt mellanmål, — utbrast Anna
ändtligen. — Det blir alldeles mörkt, innan vi
hinna hem.

Varma och trötta slogo de sig ned i
gräset och framtogo sin vägkost. Solen hade
gått ned, blott en röd strimma lyste bjert
mellan de mörka granarna. Det var
alldeles tyst i skogen. Blott då och då ljöd en
roffågels skrik eller en ugglas „klä’vitt,
klä’-vitt f mörkret tilltog hastigt,

Då hörde de plötsligt ljudet af steg nära
sig. Från busksnåret trädde eii underlig
skepnad, en krokig, hopsjunken kärring, klädd
i en gul kjol med hufvudet inhöljdt i ett
smutsigt, högrödt kläde. Tjocka testar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1890/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free