Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 nya trolj.slàndan. N:o 10
okammadt svart hår hängde ned i pannan
och öfver ett par stora hornbrillor. Hennes
ansigte var mörkbrunt, fåradt och
skrynkligt med en stor, krokig näsa, och hakan
bar spår af skägg. Hon stödde sig mol en
bastant ekkäpp.
Flickorna gåfvo till ett skrik, när de
plötsligt i ensamheten och halfmörkret sågo
denna hemska skepelse alldeles invid dom.
— Hvad är det nu? — mumlade den
gamla med ett främmande uttal och som
om hon inga tänder haft Ni ä’ väl inte
rädda för en gammal gumma heller?
Utan att svara, stirrade flickorna förfärade,
på henne.
— Nej, rädda för mej ska’ ni icke bry er
om att vara, Kinder, det är värre med min
björn Han har lyint från mig här i skogen. —
Hon visade dem en afsliten jcrnked.
— Björnen 1 — skreko begge flickorna och
rusade förfärade upp
Ja, björnen, — mumlade den gamla. —
akta er bara för honom. Han kan nog äta
llickkött, den snåla besten.
Kom, låt oss springa hein, — sade
Anna och samlade hastigt ihop sina saker,
— kom, Eromil
Men hon blef gripen i armen af en mager,
knotig hand och den gamla qvinnan sade: —
springa ni så kunna ni möta honom, och då
är der ingen räddning för er. Ni måste bli
här hos mig, så skall jag försöka skydda er.
Hör . . . der är han.
Ett dämpadt, hemskt brummande hördes
inifrån skogen och derefter ett brakande
och knastrande som när grofva qvistar
trampas sönder. Anna och Emmi smögo sig
bleka och skälfvande in till hvarandra, de
kunde icke röra sig ur stället, de voro
förlamade af räddsla.
(Forts.)
Q2XSÖ
Litet resdam.
kJlhl! Ändtligen hade den dag kommit,
(ä/s^- då jag fick nicka adjö till skolan,
packa in mina saker i den luggslitna
kappsäcken, sätta inig i en tredje klassens kupé
och med ångans fart rulla af mot hemmet.
Om det var roligt? Fråga mörten, som pla-
skat i sumpen, om det är roligt, att återse
sina friska hafsdjup, och fråga kalfvarna i
den mörka fahuskättnn, om det är roligt att
se gröngräset och smörblommorna och dansa
kadrilj under myggornas musik. Vi skola
allesamman svara, att det är förfärligt
roligt när sommaren och friheten nalkas I
Jag hade bakom mig nio månaders
lex-plugg och framför mig alla frihetens
njutningar — var det underligt att mitt hjerta
bultade af längtan och otålighet? Att jag
tyckte att. bantåget seglade fram med retsam
långsamhetj och att uppehållen vid
stationerna i längd öfverskrcdo det tillåtnas
gränser? Jag satt och stötte med paraplyu i
golfvet, som om den kunnat öka farten och
under tiden lät jag mina tankar resa i förväg
hem, in genom grinden, iu i de öppna
famnarna, som väntade mig.
Mina kamrater i kupén togo saken mycket
lugnare De gåfvo sig ro att läsa tidningar,
suaska pä vägkosten och taga sig små lurar
pii resväskor och öfverplaggsknyteu. Solen
baddade in i kupén, och i ljusstrimmorna
dansade damkorneu upp och ned, tills de
hittade vägen till min näsa och kommo mig
att nysa.
När vi under sex timmar inandats
jernvägens dam, vidtog andra akten af min
hemresa. Vid X. station tog jag min paraply i
ena handen, slängde kappsäcken på nacken
och tågade af till gästgifveriet att skaffa mig
häst. Bara två mil qvar, och så skulle jag
i hela tre månader slippa tänka på att resa
igen I
Skjutskärran kom fram, ett gammalt
murket åbäke, som de tyckte kunde duga åt. en
skolfux, som jag. Och hästen spändes för
med tillhjelp af repstumpar och videqvistar,
medan jag stufvade i kärran alla mina två
tillhörigheter och klef upp och satte mig så
belåten som om jag åkt på en
ressort-madrass.
Till körsven fick jag en liten smutsnosig
ungdom, vid namn Abraham, som med en
lång löfruska i handen satte sig vid min
högra sida och fattade tömmarna. Hästen,
som hette Simon, lunkade ut genom grinden
och snart låg den jemna släta landsvägen i
slingrande krokar framfor oss.
Eftermiddagssolen kastade sina strålar på
sned mellan de höga furorna vid vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
