Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 nya trollslàndan. N:0 15
Janne. Han hade ntfverkonten öfver axeln,
med en splitterny vispel uti. Korna gingo
beskedligt viigen fram utan några odygder,
Janne kasehade myggen en smula, och tänkte
med förnöjelse: i dag är det lördagskväll,
i dag får jag korngrynsgröt till aftonmål.
Alta.
Ute på förtjenst.
(Forts, från N:o 14).
(/■J gummorna t ruskade (lit. Inne i köket
ijs?’ frågade de nigande efter frun utan
att våga höja blicken öfver golfvet. Fru
Blom kom ut i köket, såg jiå (leras
tillverkningar och tycktes finna dem ovanligt
smakfulla.
— Hvad skulle det hiir stora korset ko
sta? — frågade hon. — Förstå ni ej
svenska?
Jo, ja r iir stå lite veiiska Ten kosta
suttiveni penni, —svarade Ina, medan Lisi med
stor svårighet återhöll sin vaknande
munterhet.
Den vänliga frun tog både korset och en
liten krans, och med sina första
sjelfförvärf-vade slantar omsorgsfullt instuckna i vanten,
nego de två belåtna och fortsatte sin viig.
— Uj, så märkvärdigt det var titt taga
mot pengar 1 Jag hade så gerna velat säga:
frun får kransarna för ingenting,
hviskade Lisi en smula förlägen, då de kommit
ut genom porten
— Det är falsk stolthet, Lisi. Så får du
ej tänka. Hederligt förvärfvade pengar för
eget arbete — hvad ligger det väl för ondt
i dem? Men nu gå vi in här till moster
limma. Få se att hon ej känner igen oss.
Nej, moster med sina gamla ögon hade
ingen aning om, att hennes egen
systerdotter stod framför henne. Hon frågade
deltagande om mor Brita hade sjuka ögon,
eftersom hon ej vågade lyfta på duken, undrade
hvarifrån gummorna voro, hvem sotn gjort
deras kransar o. s. v. och betalade välvilligt,
hvad de begärde för sin största gröna korg.
— Såg du huru g.mila köks-Lena
misstänksamt fixerade oss bela tiden, som oin
hon undrat, om det var riktigt belt med
förståndet? — frågade Lisi ute i farstugan.
— Jo, det var lilit, det häri
Och uppmuntrade af framgången, fortsatte
de sin vandring med den stora klädkorgen,
som småningom blef allt lättare. Somliga
köpte, andra icke; några skakade blott
misstroget på hufvudet och tycktes
synbarligen särdeles måna om, att sä fort som
möjligt blifva af med de besynnerliga
menniskorna. Pojkarna på gatan pekade: se på
de deri Den ena och den andra vände sig
skrattande om, och nmor Brita" och hennes
flicka undrade storligen, hvad man så roade
sig åt, der de med tillgjord kluiiigighet
traf-| våde i väg gata upp och gata ned. Men
lifvade af vissheten att, fortfarande vara
oupptäckta, beslöto de att icke tröttna innan
korgen vore tom.
Huru det var, fans icke mer än en enda
stor krans qvar och slantarna i vanten
kändes som en hel rikedom. Men den sista
kransen ville till en början icke hafva
någon åtgång.
- Om nu någon ändå ville köpa den I
30 penni för en så stor krans är väl inte
för mycket? Nå, må gå för 25. Mina ben
börja säga upp kontraktet efter detta
hafvande, - suckade Lisi en smula otåligt.
— Mina också Vet du, nu först, kan jag
riktigt förstå, huru det måste kännas för
alla dem. som få traska gård lit och gård
iu ined sina egna händers arbete. Huru
ofta mötas de ej af ovänlighet och ändå
gläder dem hvarje slant långt mera än oss.
— Ja, det är sant. livad jag varit grym,
som så ofta skickat bort små barn med
deras blåsippsbuketter utan att. tänka på, att
jag hade kunnat bereda dem en liten glädje.
— Och Lisi såg riktigt ångerfull ut.
Jag också. Men, Lisi, nu besluta vi,
att ingen skall behöfva gå från vårt kök,
utan att åtminstone hafva mottagits med
några vänliga, uppmuntrande ord, då vi äro
hemma.
— Det skall jag lofva. Men har du ej
äfven märkt, huru annorlunda vi bemötts
öfverallt i denna drägt än i vår vanliga? Så
underligt I Som om icke hvarje menniska
hade rätt till ett lika vänligt bemötandet
— Hiir bo Linders. Kom i i, kanske Ella
är hemma, så få vi erbjuda henne vår krans.
Der var ingen i köket. Den stora
klockan på väggen slog redan 10. Flickorna
sågo häpna på hvarandra och började hosta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
