Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
NYA TROLLSLÄNDA!).
N:o 1
är, så skulle intet folk göra ett annat illa,
och det skulle, inte behöfvas hvarken
soldater eller mordvapen, eller något sådant stygt.
Och därför tycker jag det är mycket
bussigare att försöka köra bort krigen och inte
vilja vara soldat ens på lek.
Erik fick en mycket lång uppsyn och
fingrade fundersamt på sabelfàstet. Det skulle
ju vara sorgligt, om det ej funnes soldater
i världen! Inga vackra uniformer, inga
kanoner, fanor, trumslagare och generaler I
Erik tittade bort till sin bajonett och tänkte
på huru ban skulle pröfva deu i nästa
snöbollskrig med tredjeklassisterua. De skulle
minsann få smaka I Nej, Viktor var dum, som
inte tyckte om krig.
När Viktor såg Erik stå der så missmodig
och peta i sabeltofsen, sade han vänligt: —
Erik du, vill du höra något oiu kriget?
— Jo! — Erik lyste upp i förhoppning
på en eller Here roliga krigshistorier. Han
klättrade upp på gungstolskarmeu och satte
sig i lyssnande ställning med armen bakom
kusin Viktors nacke.
— Vanligtvis börjar ett krig så här, —
sade Viktor. — En konung säger till en
annan: — hör du, jag vill ha dem der
jordlappen vid mitt rikes gräns. Den har
tillhört mina förfäder och blifvit deu
från-röfvad med orätt. — Nehej, — säger deu andra
konungen, — den får du visst icke, den tillhör
inig, och mina förfäder ha köpt rätten till
den med sitt blod. — Om du icke vill gifva
den godvilligt, — säger då deu första konungen
igen, — så kommer jag och tager den med
våld, och akta dig då för mina kanoner,
som kunna sopa bort tusen nian med ett
enda skott! — Ja, kom du bara, — säger den
första konungen trotsigt, — jag skall nog veta
försvara hvad som är mitt.
Och så uppställa de begge konungarna
två förskräckliga härar midt emot hvarandra
och generalerna kommendera: fyr!
Kanonerna dundra och deras kulor snoppa
hufvudet af tusentals människor med samma
lätthet som din mamma snoppar krusbär
om sommaren. Sablarna blixtra i
handgemänget, och blodet flyter i stora
strömmar . . .
Eriks ögon tindrade af förtjusning och
kinderna brunno. Han slog ihop händerna
och ropade: just så ska’ det gå till! Berätta
mera!
. . . Der faller en stackars ung gosse,
som blifvit tagen från mor och syskon,
hvilkas glädje och hopp han varit. Derborta
dignar en gammal man af hästen; han har
fått bägge benen afskjutna och drager sin
sista suck under tanken på hemmet och de
kära, som han aldrig får återse. Der
rider ett kompani soldater fram i sporrsträck
obekymrade om de sårade och döende, dem
deras hästar trampa på; en man,
blodtörstig som en tiger, hugger bakifrån ned en
fiende, som icke kunnat försvara sig. Luften
är full af krutrök, och kulorna hagia,
af-slitande armar och hufvuden, ben och
händer och fötter ... Det är villervalla,
grymhet, sorg och jämmer, och tusentals lif slockna,
som annars kunnat värka och arbeta till
gagn för sitt fosterland. Tycker du ännu,
att krig är roligt?
Erik svarade icke. Det hela föreföll
honom ännu sä lockande, såsom allt hämskt,
sett på afstånd, ofta gör. Han tänkte
fortfarande iner på blänkai.de sablar, fladdrande
fanor och bullrande trumpetstötar, än på de
sårades klagan, och Viktor hade icke kunnat
grumla hans förkärlek för bajonetter och
blodiga bedrifter.
— Ilar du någonsin skurit dig i fingret,
Erik? — frågade Viktor belt oförmodadt.
— Jo, — svarade Erik förvånad. — Jag har
skurit’ af halfva tummen en gång, och det
gjorde förskräckligt ondt. vet du.
— Jaså, — sade Viktor lugnt. — Nå,
har du någongång stuckit dig på en
knappnål?
— Så lustigt du frågar! En gäng stack
Ville Eosqvist mig med en nål i ryggen, sä
blodet rann.
— Inte gjorde det ändå ondt, eller hvad?
— Visst, gjorde det ondt, jag måste
nästan gråta, fast jag var ändå mera arg på
Ville.
— Nå, Erik, när du nu vet, hur ondt det
kan göra, när du skär en skåra i fingret,
eller sticker en nål i skinnet, så kan du
väl också tänka dig hur det skall kännas
att få ett sabelhugg öfver hufvudet öller ett
bajonettstygn midt i bröstet. Skulle du vilja
få känna hur det käns?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
