Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 5
anfallen på klädhäugarna för att komina i
väg hem, sade Thora till Heikki: i
morgon ha vi en lätt läxdag.
— Ja, det är mitt hjärtas glädje, — sade
Heikki och fäste paltåu på släng. — Jag
behöfver bara det ena ögat till läxorna, med
det andra tänker jag titta på Fältskärens
berättelser . . .
— Vi ha fått bondost. hemifrån, sade —
Thora liksom i förbigående.
— Tjöl — skrek Mats Kusk, som
stampade på sig galoscherna, — tala ni om
bondost? Jag har eu frisk måge och goda
tänder, oiu ni vilja ha hjälp
— Det har jag med, — bedyrade Heikki
med en af sina humoristiska miner. — Jag
tror att jag kommer och hälsar på er i kväll,
flickor.
— Det var meningen, — sade Käppen,
och så tågade de af. I porten stodo Lina
Andersson och „stedtanu och väntade på
sälskap hem.
— Kom till bolaget och ät bondost! —
bjöd Mats Kusk och tog Lina under armen.
— Vi kunna gärtoft unna oss en njutning i
dag.
— Jag måste först vika in och säga till
åt mamma, — sade Lina, gà ni bara förut!
Lampan tändes i bolaget, och flocken
paltade af sig. Det var ett stort rum med två
fönster och ett hiskeligt stort skrifbord, soni
vittnade oin att det i tiden tjänstgjort för
Thoras äldre bröder. Eu pinnsoffa, en ovig
gungstol, ett klädskåp, några stolar, Thoras
säng och en bokhylla var hela det tarfliga
möblemanget Men ändå såg där så
genom-trefligt ut. Öfver Käppens säng hängde
Finlands karta och två prydliga
puukkokuif-var med fernissade slidor.
— Jag tar på mig gymnastikkläderna, så
känner man sig litet som folk, — sade
Käppen.
— Det gör jag med, — sade Thora. Det
var deras vanliga aftouglädje. Mats Kusk
hade försett sig med gungstolen, som
lef-nadstrött knarrade för hvarje gång hon gaf |
fart, och ett par af de andra höllo till godo
med piunsotfan.
— Om vi skulle gno igenom läxorna först
ett tag, så roade vi oss sedan med bättre
samvete, — föreslog den hederliga Lina, som
nyss anländt. Och så togo de ett tag ige-
nom tyska öfversättningen, och läste par
bevis i geometrin.
— Det är det värsta jag vet, — knorrade
Käppen, som lagt sig raklång på soffan med
hufvudet på Stedtas beskedliga knän. —
Jag känner mig som en sprucken gummiboll,
bara det blir fråga om matematik.
„Oirsarna" ville icke vara belt ur
räkuin-gen den kvällen, och midt under flickornas
aktningsvärda pluggande hördes ett retsamt
knaprande på dörren. Som det var en ofta
återkommande artighet, nöjde, sig Käppen
med att ropa ett faderligt: gå er väg,
pojkar! hvilket hade till följd ett indiantjut
och därefter en plötslig tystnad.
Men just som flickorna andaktsfullt höllo
på med sista beviset, gläntade girsarna på
dörren med ett: — fröknarna! fröknarna!
Därefter en duktig klatsch på dörrposten
och så flykt, till egna regioner bakom
köket.
— Det där skall låtsa vara kvickt, —
sade Käppen skrattande, i det hon gick ut
för att näpsa orostiftarne.
När hon åter kom in, hade man tagit
ihop med bondosten och alla tungors band
blefvo lösta. Sedan magister Almlöf för en
vecka sedan råkat få sin svåra snufva, som
gjorde att ban talade, i näsan, sade b, i
stället för m, och d, i stället för n, hade det
randats en glad tid for flickorna. Heikki
stackare, som samvetsgrant öfvat sig att tala
på samma sätt, hade dagen förut råkat
försäga sig under matematiktimmen och börjat
en mening med: ,,bad tager . . ." Det hade
hållit på att bli skandal, men Heikki
räddade sig och klassen genom sitt orubbliga
lugn och sin hederliga uppsyn.
Mats Kusk, som var eldfängd och lätt
brusade upp, samt därigenom, trots sitt
varma hjärta, ofta stälde till uppror inom
kamratkretsen, hade på förmiddagen åter
huggit i sten och skadat sin sak.
Det hade varit fråga om att införa
ordnad diskussion på konventet, och detta var
en ömtålig sak, då nära hälften af klassen
var böjd för tablåer, dans, deklamation och
lättare förströelser. Du hade nog af
Käppens små föredrag och den diskussion de
fingo till hvardagsmat under kvarterna.
Det var isynnerhet Alice Bernstam som
var emot det. Och så hade Mats Kusk fal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
