Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
NYA TItOLLSLÅNDAN.
N:o 6
— Jag tror cj, att lärkorna sjunga om
natten, — afbröt Febe allvarligt, du borde
hällre göra dem till näktergalar.
— Ja, du har rätt, — sade Dot och
började ånyo:
— Det var en gång två näktergalar, och
en af dem brukade sjunga både dag och
natt; men fastän ban sjöng så vackert, så
var han icke en stark fågel, oeh — och en
dag så dog ban.
Detta kom så oväntadt, att Febe åter
afbröt och uttrykte sitt missnöje därmed.
— Jag tror du ej borde låta honom dö
utan orsak; du kunde låta någon skjuta
honom, – sade Febe.
— Men människorna bruka ej skjuta
näktergalar.
— Det kunde ju ske af våda.
— Jo, jo, det kunde ju ske af våda; men
tänk om jag sade, att ban blef sjuk?
— Det skulle också passa.
— Han var ej mycket stark, och efter en
tid blef ban sjuk. (Å jo, det. är mycket
bättre!) Den andra näktergalen gjorde alt
hvad han kunde för att sköta om honom
och hämtade honom färska maskar och
flugor och många goda saker, men ändå så
blef den stackars näktergalen alt svagare
och svagare och slutligen var det alldeles
klart, att ban skulle gå bort.
— Då borde du låta den andra
näktergalen säga någonting åt honom, — sade
Febe.
— Det är hvad jag ämnar göra. När
den stackars näktergalen blivit så svag att
ban knapt kunde öppna sin mun. —
— Du får ej säga »inn, — rättade Febe
hastigt.
— Nå väl, ini bli, om du tycker mer om
det. När han var så svag, att ban knapt
kunde öppna sin näbb, vände ban sina
slocknande ögon mot sin vän (Dot sade detta
belt långsamt, ty hon tykte, att det lät så
vackert) och sträkte ut sin klo. Jag måste
väl kalla det klo? sade Dof, ej rätt belåten
med detta uttryck.
— Jag skulle alldeles lämna bort det. —
sade Febe. Du kan ju låta honom vara för
svag att röra sig.
(Forts.)
Från Paul Joachims Hemmet.
(Forts fr. n:o 5).
åf alldeles nya vänner till Hemmet Lisi
och Elin II. (iO 5mf samlade genom
af dem och deras syskon föranstaltadt
lotteri. Af Ester, Ingrid och Anna Hj. 1
3mf 50 7ü ur deras sparbössa.
Tack skall ni ha allesamman! Barnen i
Hemmet veta nog att andra bättre lottade barn
arbeta för dem och de äro tacksamma
därför. — Ni komma väl ihåg att alla de
pännin-gar ni samla, sparas endast till uppköp af
ryet ställe?
Några dar före jul reste jag ut till
Hemmet med ett par bekanta. En af dessa,
Doktor Osvald K-, soin varmt intresserar
sig för de små, hade mänga sköna julgåfvor
med sig, bland annat en, som jag länge
längtat att få för barnens räkning, nämligen
5 band af Topelii förtjusande barnsagor.
Dessa sagor, men i isynnerhet den om
Fjä-derhohnarna och Nukku Matti, voro det
bästa jag visste då jag var en liten en —
bättre än all världens kakor och karameller,
ja till och med bättre än mina dockor, som
dessförinnan hade fylt mitt hjärta och
alla mina tankar. Och det som varit mig
så kärt ville jag äfven att mina små skulle
få del af. — Så hemtade D:r K. äplen
till julgranen, en kaka samt skönt handdukstyg
för föreståndarinnans räkning.
I januari:
Kläder och 3 Sinf af Karin K.
Klädningar af Aina F. —
Mellan jul och nyår tillbragte jag fyra
dygn hos barnen, medan föreståndarinnan
vistades i Helsingfors. Det var ett riktigt
nöje att se huru snälla alla 10 barnen voro.
De stora städade och diskade och klädde
af och på de små — alla, utom Mila,
Gina och Helmi bäddade sina egna sängar
och buro ved. — Thilda och Anna hjälpte
äfven att bära vatten och draga ut kläder
till mangling.
För någon vecka fedan lärde sig Alma
och Thilda att stoppa korf och voro mycket
fört justa öfver den nylärda konsten Då jag
besökte dem i lördags, den 7:de februari,
fick jag smaka af den kolfven och fann den
mycket rar. Det dröjer väl ej så länge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
