Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
NYA TROLLSLÅN DAN.
N:o 1
ögonblicket sàg döden i ansiktet — den
tappra lilla flickan.
Ja, bon räddade honom. Dick lekte en
timme därefter i barnkammaren, frisk som
en nötkärna; ingen olycka hade händt
honom; blott ett ögonblicks hälsosam fruktan
hade lämnat spår af tårar på hans kiuder
och röda märken kring hans ögon. Men
Dot!
Det kan ej komma i fråga för Dot att nu
mera klättra upp för bärget; aldrig mer, så
länge hon lefver, kan bon springa i kapp i
den ljufva vårvinden. Ett litet blekt ansikte
ser lyckligt och fridfullt upp från läxorna
eller sitt arbete; men ett par små kryckor
stå vid den lilla flickans stol; de äro nu
hennes ständiga ledsagare.
Barn, skola vi beklaga henne, eller
afun-das henne? Det är tungt att vara en
krympling för hela sitt lif, men jag tror det måste
vara ljuft att se in i ett älskadt ansikte och
veta, att Gud låtit en köpa detta lif för
priset af ens egen hälsa.
Disa *).
Skådespel i 3 nktev at Johannes Messenius.
Uppfördt af Upsala studenter 1611.
enna gamla, sorglustiga teaterpjes har
blifvit erbjuden Sländan till införande.
Och då det är både roligt och lärorikt att
se huru man skref och uppförde
teaterstycken för 280 år sedan, har Sländan »ärna
mottagit den i sina spalter. Det
gammaldags språket är oförändradt, endast här och
där har öfversättning för säkerhets skull
bifogats.
Prolog.
Våren alle välkomne till Upsala by,
Så ock till denna Komedia ny:
Adel, präster, köpmän och Jungfrur sköna,
Ärliga matronor. Enhvar skall röna
I sanning den nytta vårt spel skall med sig
hafva.
Gifven oss till om vi råka snafva;
Om främmande saker vi ej vela tala.
*) Uppfördt vid Nya Svenska Liiroviirkets i
Helsingfors Lnciefest 1890.
Utan hvad som har händt i Upsala
I hednisk tid för tusen år och väl mer.
Som man klarligen af krönikor ser.
Då var Svea och Göta af mycket folk fullt,
I landet gjorde hunger stort tumult.
Kungen och hans råd gjorde i Upsal beslut
Och sände mandat kringom landet ut.
Det befalde hvar htisfar att slå till döda
Dem ban utan all nytta gaf föda.
När Disa det beslut i sin faders gård
förnam,
Med vishet hon ett bättre förde fram.
Ty fick kungen till henne sådant behag,
Tog henne till sin drottning samma dag.
Och det folk, soiu skulle dö, han norrut
sänder,
Bebygga för Sverige många länder.
Af bela vårt spel är ej summan mer än så.
Jag går nu in och ber dem börja på.
Varer oss gunstiga och hörer träget till,
Görer er lustigt, så är det som vi vill.
Ålrfc x.
Scen 1.
Bondkvinna, bonde & botutyojke.
Kvinnan: O, käre man, hvar skola vi få
bröd,
Att våra barn icke af hunger dö.
Jag äger icke en näfve mjöl
Och icke uti mitt hus en dryck öl
I går min fader och min moder dog,
I dag min syster hungern ihjälslog.
Nu dör för mig också detta här barn.
Wi komma aldrig ur detta här garn.
Mannen: Såsom för många år sedan är
spått,
Så har det i denna vinter gått.
Mången mau hafver hunger lagt i graf
Oss hjälper hvarken påse eller staf.
Dem fattigom har nu ingen att gifva
I Odins namn en liten brödskifva.
Så ligg nu där, du staf och påse tom:
Ingen förhoppning är dem fattigom.
Kvinnan: Käre man, jag har ännu ett
råd.
Vi vilja till gudinnan Frigga gå,
Kanske hon ser oss till i denna stora nöd
Och hjälper oss hos kungen till något bröd.
Mannen: Detta råd behagar mig mycket
väl
Sonen: O käre far, jag gifver upp min
Själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
