- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjunde Årgången 1891 /
54

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 NYA TROLLSLÄNDAN. N:0 7

brandstegen rests root ett bus. skyndade Bill
uppför densamma och hade redan nått
toppen. innan hans husbonde hade hunnit
halfvägs. lian hoppade in i rummet och sprang
genom tjock rök och lågor från rum till
rum för att biträda sin husbonde vid
upptäckande och räddande af de stackars
invånarne. Vid ett tillfälle spridde elden sig
så hastigt och röken blef så tjock, att Wood
och en kamrat till honom ej voro i stånd att
hitta ut. De fruktade att helt och hållet
gå förlorade; men Bill tycktes inse farans
vidd och började skälla. Halfkväfda af rök
förstodo Wood och hans kamrat att detta
betydde: „följen mig" och kröpo genast efter
Bill, som ledde dem till ett fönster, hvarigenom
de kunde begära hjelp och räddades. Bill
förtjente sitt silfverhalsband, som har följande
inskrift:

„Jag är en cldsläekningshnud — milt iinmn är
Bill-.

Stackars Bill hade liksom människorna sina
sorger och lidanden, trots de ärebetygelser
och fröjder, som tillföllo honom. Vid en
eldsvåda föll han genom en öppning, som
elden bränt i ett golf, ner uti ett kärl med
kokhett vatten: ban led förfärligt häraf, och
endast den omsorgsfulla vård han åtnjöt
räddade honom från en kvalfull död. Vid
trenne olika tillfällen blef han öfverkörd,
men blef äfven då skött med största nit
samt därigenom i ståud att tämnieligäu snart
återtaga sin tjenst, ehuru det visade sig att
ban vid sista öfverkörningen tagit
allvarligare skada, emedan ban derefter hostade

mycket och lätt blef andtruten

* *

*



En annan af de bästa och nyttigaste
hundar vi hört eller läst om, var Bob.

Då signalklockan viil den gamla
brandstationen i Southwark gjorde alarm, var det
icke någon som visade större ifver att
komma i väg till brandstället, än Bob. Det ädla
djuret sprang före sprutvagnen och visade
vägen; men sedan manskapet ankommit till
platsen för eldsvådan, var det ingen som
bättre lydde order än Bob. lian sprang
snabbare uppför stegarne och in genom
fönstren än någon bland brandkåren. Elden
var engång lös uti Dukestreet: lågorna grepo
mycket hastigt ikring sig och hotade att
snart förtära bygnaden. Bol» störtade
emellertid in i det brinnande huset och inom få
minuter syntes ban komma uti med en
kattunge i munnen. lian bar den lilla
kattungen mycket varsamt och släpte den sedan
på en säker plats. Ett hus braun i
Westminster Road, och Bob var där som vanligt.
Brandmanskapet trodde att alla de i huset
boende voro räddade, men Bob hade bättre
reda på den saken; ban skälde och
skrapade på en stängd mindre dörr. Manskapet
lockade Bob att följa med sig från stället;
men ehuru Bob vanligen var mycket lydig,
fortfor lian nu att skiilla .ännu mer
ursinnigt än förut och tyktes liksom säga:
„Skynda er! Öppna genast dörren 1"
Manskapet fruktade att, Oin dörren öppnades,
el-den skulle ännu mer tilltaga: mon Bob var
så ifrig, att en af karlarne sade: „Bob har
något skäl till allt detta oväsen; låt oss bryta
upp dörren. Denna sprängdes och manskapet
förvånades ej ringa, då de funno ett litet,
barn, som utan Bobs förhållande skulle hafva
innebränts.

Om Bobs husbonde sade: „puinpa, Bob!"
satte sig det lydiga djuret, på bakbenen och
begynte att med fram tassarne arbeta upp
och ned med samma ifver och
regelbundenhet som manskapet vid pumpuingeu.

Prenumeranter ne s sida.

Hönsgumman.

(En saga)

En gnmtna hade en höna, som dagligen värpte
åt lienne ett guldägg. Slutligen började hon
tänka att hönan inom sig gömde en massa guld.

och slagtade en dag sin höna, lor att få alt på
ongilng.

Men hon fann i hönan ingenting annat, än i andra
höns brukar finnas, och gumman lärde sig häraf’
inse att, sftsotn man plägar säga: Snålheten
bedrager visheten. Pargas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1891/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free