Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låd att lcga någon hjälp. Gossen höll sig
altså lienima 1-1 dagar och hjälpte till på
värkstadeu utan att knysta, ehuru det var
strax före examen och han braun af lust att
bli den förste. Han hann ej läsa alt det
som vi under tiden repeterade på skolan,
och följden var den. att ban blef nedflyttad
vid examen. Men ehuru betygen blefvo sämre,
tog klassföreståndaren sista dagen före
fe-lieu och kallade upp honom till katedern,
och där hviskade han till honom: din mor
har heder af dig, — och sä puffade ban ned
honom till hans plats igen. Och så slog ban
i katedern och ropade upp gossar och
examinerade och skrek, för att vi icke skulle
sitta och se på den brunhårige gossen, som
låg med hufvudet på pulpeten och storgrät.
Ja, det var cn god lärare. — ,.Din mor har
heder af dig" återtog kandidaten och såg
framför sig med ett underligt leende.
Förslå ni, hvarför ban kunde säga det. gossar?
— Ja, uieu fusket, ropade vi. Vi voro
som åskådarena på en tjurfäktning, när de
vilja se blod, något fnit skulle det vara.
-Fusket då!
Ja väl gossar, nu kommer det.
Han var värl>ligeu treflig nu, när vi kunde
sitta så där orb tala med honom; vore ban
blott altid sådan, tänkte vi, där vi sutto.
Vi glömde att det mest kom an på oss. inn
ban altid kunde vara sådan
Nå, som sagdt, ban hatade lögn och
sådant. På den skolan hade vi sed att hvarje
jul ha en proftentaiuen fore ferierna och då
fick man nummer efter medelbetyget Det
året då jag gick på åttonde klassen, var en
som hette Bugge, och jag de flinkaste och
båda sträfvade vi att till jul bli N:o 1. Till
slut var (iel bara ett ämne kvar, nämligen
historie, och Bugge tenterade först, lian fick
,,mycket godt" och nu stodo våra betyg så,
att jag kunde nöja mig med att fä ,,mycket
godt", jag också, för jag ville ändå vara
bättre än Bugge, men fick jag „godt\ dä
var Bugge den främste.
Så blef det min tur. Men det gick inte
rikligt så bra som jag ville, ehuru jag
brukade vara slängd i historie, det var några
årtal jag stakade mig på. — Du får ,,godt",
tänkte jag. Och då läraren sade: nå, säg
mig nu till sist, när slutade borgarkrigen i
Norge? — dä tänkte jag, att om jag kunde
svara på det, skulle det hjälpa mig upp I ill
.,mycket godt", och sä famlade jag under
pulpeten — fy vi sutto, när vi tenterade
-och bladade med skälfvande baud i Norges
historie. Vet du del. icke? - frågade
läraren. I detsamma fick jag upp det och
svarade mycket nöjd: det slutade 12-lU.
Det var bra, — sade ban, det. är
nog. Jag får skrifva ,,utmärkt, godt" då,
fortsatte ban. Du skulle fått,
,.invc-ket godt", men när du klarerade dig med
det sista, får det blifva som jag sade.
Ja, där satt jag. Jag hade altså ej behöft
,.lunta" för att blifva dou bästa. Jag
skämdes gräsligt, men tordes ej säga något; ty
fick klassföreståndaren veta det, skulle han
slå mig förderfvad. Men det värsta vår, att
när betygen blefvo upplästa, och jag stod
där som N:o 1, kom liugge bort till mig
och sade: jag såg nog, att du ..»luttade".
Men jag säger ingenting. Lycka till!
Jag var högst villrådig om hvad jag skulle
göra. och skämdes som en hund; och så var
jag så rädd för klassföreståndaren. Men till
sist gick jag upp till honom en dag under
julferierna och bekände. Han säg strängt
på mig och sade: ja, ja gosse. Jag säger
som Bugge: lycka till. Du skall vara N:o
1. Det är det värsta straff, du kan få.
Ah nej, säg icke det. bad jag, sätt Bugge
up|) till N:o 1. — Nej, du kan ha godt af
den lektionen sade ban. — Gå nu och
mins det, min gosse, att det är bättre här i
världen att stå med heder som N:o ’2 än att
stå med svek soin N:o I. Glöm ej det och
adjö med dig.
Och det var värkligen ett fruktansvärdt
straff att gå där soui ilen främste och fa
beröm från alla kanter. Men det ville jag icke
finna mig i, och jag talade om huru det hängde
ihop Sedan har jag hatat fusk som pesten.
Och jag säger det äfven till er gossar. Det
tir bättre att stå med heder som N:o 2 än
att stå uieil svek som N:o 1.
Medan kandidaten slutade siu berättelse
och fortfor att sitta och se rakt framför sig,
sutto vi alla alldeles stilla. Jag tykte att
det var en mycket vacker historie och fick
en sådan lust att säga tack eller något
dylikt; men så fick jag i detsamma se, att Berg,
Hans, som satt bredvid mig, med hufvudet
stödt på händerna uid-läste på en tryckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
