- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Sjunde Årgången 1891 /
148

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

NYA TROLLS I-ANDAN.

N:o 17

kan r/25 och dricka en kopp kaffe och se
mitt nya hem.

— Jo, det hade nog alla lust till, hvarje
tvifvel var häfdt. lian skulle ha alt
sammans. Sådana äro gossar. För en timme
sedan voro vi uppfylda af tankeu att kunna
göra Lund en glädje, och nu — reste sig
hela klassen i fröjd och glädje och tackade
för inbjudningen med vår vackraste bugning.

Och så var kandidaten glömd.

Ingen af oss hade synnerlig lust att ensam
gå upp till magister Bakke; det var litet
eget att så där vara gäst hos en lärare.
Därför beslöto vi att mötas utanför hans
hus och så draga iu i flock. Och det törs
jag säga. att klockan var knapt förrän
bela vår brigad med taktfasta steg
marscherade upp till 2:dra våningen. Tjänarinnan,
soin öppnade dörren såg belt förskräkt ut.

I det samma blef det en trängsel och ett
puffande* ty ingen ville gå iu först. Gå du!

— Nej gå själf. — Jag vill inte. Är det
då så förfärligt att gå in först V — Kandidat
Lund är ju där inne, begriper du.

Åk, där stodo vi som pannkakor! Skulle
vi träffa honom här, så blef det sannerligen
ingen lyckad fest. Vi kunde ju förstå, att
Lund icke sagt något om vårt uppförande,
eftersom Bakke bjudit oss till sig. Men det
var i alla fall grymt flått att sitta där och
dricka kaffe med honom, och därför var det,
som ingen ville gå in först.

— Välkomna, mina unga herrar! — ljöd
plötsligen Bakkes röst, och så måste vi in

— Och här ska ni nu få se min lilla fru,
tillade ban muntert, och vi hälsade
allesamman på en ung dam med stor pannlugg.

— Det var rysligt snällt af er att gifva
eu så rar present åt min man, — sade hon
och log. — Apelsinerna smaka utmärkt.

— Och här är en gammal bekant,
magister Lund, — fortfor Bakke presentationen.

— Nu få ni väl lof att söka er en plats.

Vi satte oss så långt som möjligt från de

bägge lärarena, och stämningen var
onekligen en smula trykt.

— Bor jag icke vackert, säg? — frågade
Bakke, som tyktes vilja ha lif i oss

— Jo, utmärkt nätt, — svarade de två
närmaste och sågo upp i taket och rundt
omkring.

— Så nätt. så! — hördes det fråu de
stela lederna, och som ett eko upprepade eu
ensam röst i en knut : — så nätt, så I

— Och har jag icke en söt fru då? —
Vi logo vördnadsfullt ocli sneglade på frun,
men vågade naturligtvis icke säga något.

— Nu skall jag gå ut efter kaffet, — sade
frun, som ville slippa ur förlägenheten.

— Nå, ni ha väl saknat mig förfärligt,
gossar? frågade magistern. Vi skrattade
hjärtligt.

- Jo, jo, kandidat Lund är väl litet
blidare än jag, kan jag tro. Så ni har väl
haft litet för goda dagar nu på den sista
tiden. Men det är nu väl, att herr Lund
är till freds, ty det bar ni ju vaiit, eller
hur?

Vi sutto förlägna och tordes icke se upp;
medan kandidaten svarade. — Åbjo - sade
ban, — gossar äro nu engång gossar, och
det får man komma ihåg. Jag klagar icke.

I detsamma kom frun och tjänsteflickan
in med hvar sin bricka och där blef ett
kaffe-drickande och eu bakelseätning, så det
förslog. Undertiden spelade frun för oss, och
sedan sjöngo vi på magister Bakkes
uppmaning till fruns ackompagnemang:

„Jey vil vcrye mit land,

Jey vil byyge mit land,

Jey vil elske det /rein i min bön,

i mitt barn."

Då vi slutade, såg det ut som om Bakke
haft tårar i ögonen. Så kom flickan in och
bjöd kring limonad.

— Mina damer och herrar! — sade Bakke
och slog på sitt glas. — Ja, för du är nu
god för många, du, — sade han till frun
för att förklara hvarför ban sade ndamer",
— Jag vill föreslå, att vi dricka en skål
för vår egen klass. Det skulle ju vara
något af hvarje att säga om den, men hvad
är det i världen, som ej är något att säga
om ? Därför påstår jag, att det är en utmärkt
klass, äfven om jag ibland måste hålla strama
tyglar där. Skål gossar och tack för
presenten !

Nu skulle vi alla klinga med Bakke och
frun, och där blef ett stoj och spektakel för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1891/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free