- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
67

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 9

illustr kr ad tidning

kök ungdott och hahn.

(57

Kasta mig i eldon, och jag skall brinna;
hugg mig sönder, och jag iir intet annat än
spånor. Men sä usel ocb förgänglig jag är,
sä är jag likväl ett litet stycke af den stora,
lefvande naturen, och nil den makt, som
Gud har lagt i naturen, den är också i mig.
Jag förmår ej mer, än naturen förmår, men
hvad hon förmår, det kan också jag Nåväl,
du iir ett. godt barn, du har dragit mig fram
ur snödrifva», torkat mig ren och ställt mig
som en hedersvakt vid din gärd Jag vill
belöna dig derför. Huru inånga finger har
du?

Det visste ej Syne. Men hon kunde räkna
lill lio, hon började räkna fingren och
svarade: tio.

— Bra, sade stubben. Sagornas goda féer
bruka uppfylla tre önskningar, men jag vill
vara ädelmodigare, jag vill uppfylla så många,
som du har (inger på dina båda händer, och
så långt som min makt förmår. Märk, att
jag kan endast gifva dig hvad naturen
gifver, mon jag kan icke förändra Onds vilja
och menniskors hjertan. Hvarje sådan
önskan af dig är ett förloradt finger. Betänk
dig derför noga och välj förståndigt! Nu
börja vi. Hdgra handens tumme/

Att jag får mina kalfvar friska tillbaka!
önskade Syne ulan betänkande.

Stubben bröt en torr qvist från sitt
skrof-liga bröst, förde den till munnen och blåste
soui i en pipa. Strax syntes, till Synes stora
glädje, först den röda, sedan den hvita
kalfven kmigla sig fram mellan stenarna på sina
skrangliga ben.

Hvarför ha ni rymt? frågade stubben
Hvarför ha ni gjort den beskedliga vallflickan
så mycket bekymmer?

Vargen tog oss, svarade kallvarna. —
De svarade verkligen. Också de kunde tala!

Vargen? Ref ban icke strax ihjäl eder?

Det var nog meningen, men så råkade
han se dig på backen, och då blef han rädd

— Godt. Gån nu tillbaka till edra
mammor på ängen, och rymmen ej hädanefter!

Kalfvarua gingo snopna, ocb stubben
fortfor: höj/ra handens pekfinger!

Om jag skulle få litet uiat, sade Syne.
Jag fryser och är så hungrig.

En ny ton i pipan Strax stod der ett
fat med rykande varmt palt bröd och en
träsked bredvid Stubben säg med nöje det

hungriga barnet äta sig mätt. För att
ingenting skulle, fattas, kom der också en skål
varm mjölk — Högra handens hhujjinycr!
fortfor stubben, när Syne ätit.

— Att oxen ocb korna och kalfvarna också
få äta sig mätta! bad Syne.

Pipan ljöd, och strax betäcktes ängen af
frodig grönska der de hungriga kreaturen
vadade i höft gräs och trampade ned mer,
än de hunno äta Syne klappade händerna
af förtjusning. Sippido . . . det var något
annat, än blåbärsris!

Högra handens riiii/Jim/er!

— Att alla menniskor, alla djur och alla
växter beständigt få äta sig mätta! utropade
Syne i sin glada ifver att önska åt alla lika
godt, som hon sjelf hade fått.

— Mitt barn, sade stubben, det gör mig
ondt, alt du nu förlorat ett finger
Naturens och menniskans allgode Fader, som
mättar allt lefvande, bar i sin vishet funnit
för godt att stundom pröfva sina barns tro
genom att förneka dem till en tid deras
dagliga bröd Denna din önskan kan jag
icke uppfylla. Högra handens lillfinger!

Litet modfälld, svarade Syne, efter något
betänkande: att nior skulle vara beskedlig
1 mot pappa! Forts.

Siderisvahnska bolaget.

Fritz Amatus (med skroflig niälbrotfsrösl):
.lag sku’ bara säga, att jag tycker att
sparkstdttning . . . eller stöttsparkning . . .

Masse (sufjlerar): . . , eller
spöttstark-niug . . .

Fritz . . . är bra och att skiduing också
år bra Egentligen föredrager jag ju
skiduing, emedan den gör en mera oberoende
af vägar och allmänna farleder, men å
andra sidan är det ett stort nöje att, då man
har att tillryggalägga en viss del af en
landsväg, taga bräddarna på foten och kila af
med ett lokomotivs hastighet. Ja . . . det
var bara det jag vilj|e säga.

Ordf.: Fröken Ärtblom har ordet.

Kamilla! Jag ville bara säga, alt jag
tycker sparkning ägnar sig bättre för flickor
än skiduing. Därför, att vår dräkt så ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free