Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
nya tik ll
[.sländan.
N:o 9
slittor hinder i vägen för alla slags fria
rörelser . . .
hjfi (afbryter)? Inte min!
Kam i! la: Vid skidning utför branter äro
kjolarna ofta i vägen, .lag vet ej, huru
inånga gånger jag fått skidorna ut genom
bakvåden, det brukade vara Spireas
förtviflan
Onlf: Fröken KITi har ordet.
A//7: Det. iir dumt, att flickor skola ha
så opraktiska kläder, sora äro dem i vägen
vid alla roliga upptåg Om jag fingo för
mamma, skulle jag göra åt mig en så
utmärkt dräkt, som inte skulle hindra inig i
några idrotter. Vänta, bara jag blir myndig!
Ordf.: Hdrr Masse har ordet.
Hasse: Då är du en gammal mamsell om
25 år, inte lär du då mera skida.
Ordf: Jag ber, att föreningen håller sig
till ämnet. Det är fråga om skidning ocli
sparkning och inte om fruntimmers dräkten.
Fröken Effi har ordet.
Effi: Jag ber ordföranden komma ihåg,
att vi icke äro några „fruntimmer" och inte
häller ämna bli några. Jag åtminstone
ämnar aldrig bli en salongsdam i moderna
kläder, jag vill vara rätt och slätt kvinna.
Ordf: Jaha, ja! Jag ber fröken Effi
ursäkta min ofrivilliga oartighet. (Ser på
klockan). Men jag finner, att mötet redan
räkt utöfver den bestämda tiden och föreslår
därför, att vi anse diskussionen afslutad.
Tant Den (i dörrspringan): Ja, koin nu,
söta barn, paltplätttarna kallna.
Serenaden.
Om några dagar skulle det bli Knniilla?
17 födelsedag. Svante hade länge beramat,
att hon skulle ha en dråpelig serenad och
hade till den ändan täta repetitioner med
tri’ studentkamrater samt Kasse och Masse,
hvilka nådigt lofvat biträda. Masse hade en
något svag, men behaglig tenorröst, och
Kasse excellerade med en riktig „rullbas."
Svante själf sjöng andra tenor och anförde dessutom
den lilla kören. Han hade längesedan glömt
den förargliga serenaden för Emelie Deutscb
och lät ej afskräcka sig af Masses energiska
påminuelser och varuiugar.
Kamilla hade suttit liinge uppe med
läxorna och klockan närmade sig 12, när hon
ändtligen kröp till sängs. Effi hade sofvit,
en timme; hon såg så söt ut, där hon låg
med ena armen under sitt lockiga hufvud,
att Kamilla måste smyga bort och ge henne
en lätt kyss på pannan, innan hou släkte
ljuset och drog täcket upp till öronen.
Sömnen infann sig nästau ögonblickligt,
svepte in henne i lätta mjuka bouiullsskyar
och bar henne hem till pappa, mamma,
Spi-rca ocli småbröderna. Hon ty k te, att de
allesammans hade brådtom att ställa något
i ordning, de sprungo om hvarandra med
guirlander och afklipta rosor och bäst det
var, kom Spirea in, klädd till brud och
Kamilla brast i gråt ocli ville inte vara med
vid vigseln. Och så satte sig mamma ned
vid pianot och spelade bröllopsmarschen och
alla sidensvansarna troppade in med
blommor i håret och i knapphålet. Tant Dea
bar Mabelle, som hade en kraus af lil
jekonvaljer kring halsen och tant Dika skulle
viga brudparet. Mamma spelade en
högtidlig marsch ....
Kamilla, vakna då, hör du inte, att
du har serenad!
Kamilla reste sig upp i sängen. Hou
lyssnade ännu till bröllopsmarschen, som
småningom öfvergick till: „vi äro andens
fria folk" . . . Hvarför spelar mamma den,
hann hon tänka, då i detsamma eu duktig
ruskutng gjorde henne klarvaken.
Det var mej en baddare att kunna
sofva, - utbrast Effi skrattande. — De
sjunga här utanför, hör du inte, att du liar
serenad?
Serenad! — skrek Kamilla och var
i ett skutt ur sängen. Darrande af glad
öfverraskning smög hou sig i sin långa hvita
nattdräkt bort till fönstret och tittade under
rullgardinen.
Riktigt! Där stodo fyra hvita mössor
och två svarta rakt under hennes fönster
och i den lätta vårskymningen kunde hon
se en arm med taktpinnen i hand-föras upp
och ned, markerande takten. De sjöngo
nu „Källana, och hon kände Svantes
välbekanta baryton i solot.
Hvad det är förskräckligt roligt! —
utbrast hon och gjorde eu piruett. Och
jag, som tykte att det var mamma, soin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
