Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
nv a thollslåndan.
N:0 10
Nästa vår gingo de tre barnen ut till
skogsbacken, der olyckan händt med Sveru
och korna. At’ skogen återstodo blott några
brända stubbar, som liknade sötare mer än
skräddare, och pft den svarta ängen hade
några gröna strån spirat fram ur askan. Den
milda, mäktiga våren, som väcker nytt lif
ur naturens grafvar, hade redan begynt
utplåna förödelsens spår i denna härjade
ödemark.
Barnen sökte förgäfves ett spår af den
underliga stubben, som en gång var
husbonde i Synes gård. — Syne, sade Morsa,
vet dit, jag tror, att. den stubben var ingen
riktig stubbe; ban var skogskonungen sjelf.
Det sägs, att skogskonungen kläder ut sig
för barn och jägare.
— Ja, så säger sagan, svarade Syne. Men
jag har hört stubben sjelf säga, att han var
en stubbe som andra stubbar; huru skulle
ban annars kunnat brinna? Så länge han
fanns, var i honom den lefvande auden, som
är i alla växter och alla djur. Morsa, vi
skola vara goda mot växterna och djuren;
vi skola aldrig bedröfva den lefvande auden,
som bor i dem.
Z. T.
Sidensvahnska bolaget.
fär Kamilla kom till skolan, blef där
_ ett hurrande och gratulerande i
korridoren, det ville aldrig taga slut. Och i
hennes låda hade vänliga kamrater
anordnat en hel exposition af småsaker, och
karameller. Hun var en smula förströdd
under lektionerna, så att hon förlade, slaget
vid Borodino till 1892 och öfversatte „der
(}reis rief seine Kinder" med: och grisen
ref siua kinder . . — då ett oemotståndligt
skratt från klassen kom henne att rodnande
rätta misstaget. Hennes tankar seglade vida
omkring och oftast återvände de till
post-timinan och hvad denna skulle medföra från
hemmet; och från hennes goda vän, Perpetua
1’etterkvist.
Hennes första fråga, då hon kom hem
var: har jag något bref? hvartill Mina
hemlighetsfullt svarade: nej, jag tror att
po-stiljonen alldeles glömde Kamillas födelsedag,
när han i dag hämtade bref till Fritz och
Svante.
Men Kamilla såg en misstänk lig blinkning
i Minas ögon, som lugnade hennes första
förskräckelse.
Tant Dika gick genom rummet med en
lustig min, tykte Kamilla, och i dörrspringan
såg hon ett tag Eflis späjande ögon Hvad
hude de nu för sig, måntro? Mon skyndade
att. rada in skolböckerna, putsa händerna
och släta håret, innan hon gick att taga
leila på de kära bref. som väntade henne
på födelsedagsbordet i salen!
När hon med en otålig knuff sköt upp
dörren, såg hon alla gossarna i salen och
tanterna sutto högtidligt vid bordet utan att
se upp. Bredvid dem satt någon ... en
främmande . . . aschl tänkte Kamilla, —
hvem är det nu? Men i detsamma fick hon
se hvem det var, flög fram med ett
glädjeskrik, rakt i famnen på deri främmande.
— Spirea! är det riktigt du, voj, söta,
kära syster . . . goddag, goddag! . . . Kom
du i dag? . . . Jag, som visste ingenting .
. . hur må de där hemma?
Spirea kramade henne duktigt och lät
henne surra ut, innan hon framförde pappas
och mammas hälsningar och stack ett litet
paket i Kamillas hand.
Hvad är det? — utbrast denna nästan
förskräckt, — det må aldrig vara . . . och
hon slet brådskande upp omslaget.
Ett litet etui blef synligt. Kamillas ögon
vidgades, Mässarnas halsar sträktes fram
bakom tanternas ryggar, och Effi gnuggade
händerna i väntansfull förtjusning.
En klocka ! ! !
Det var ett ögonblick alldeles tyst i
rummet. och Spirea njöt af den oförstähla
förtjusning, som speglade sjg i Kamillas
blossande kinder och glänsande ögon. Elli
välden första, som bröt tystnaden.
— Nu kommer jag att få riktig respekt
för dig,när du har klocka.
Vid kaffebordet kommo alla munnar i
gång både med födelsedagskrausen och gamla
kira samtalsämnen. Spirea var ett lefvande
bref från hemmet och tillfredsstälde Kamillas
alla ifriga nyfikna frågor
— Och kan du tänka dig, Spirea, just i
natt drömde jag, att du skulle gifta dig,
och att jag gret så, så . . . Du må aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
