Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad jag kan, pä det att din och min vän,
Hans Andreas, måtte få ögonen upp. Och
därför förklarar jag huset i
belägringstillstånd, och förbjuder på det allra
bestämdaste hvar och en att påminna honom om
att vattna gyllen lacken, antingen det sedan
sker med ord eller teckenspråk.
Tant Maria teg. Det gjorde hon alltid
då hon insåg, att kaptenen hade rätt.
Huset var i belägringstillstånd, och ingen
var mer ängslig öfver belägringen, än tant
Maria, men alt gick dock väl, dag efter dag
och hon och de andra belägrade begynte
tro, att de lefde i fred och icke i krig. Dä
kotn stormen
Det var ett förtjusande väder. Tant Maria
satt vid det öppna fönstret i salongen och
nystade garn och hörde Hans Andreas berätta
de mest underbara historier om de gamla
Egyptierna. Då inträdde kaptenen och stälde
gyllculacken framför dem på bordet. Han
sade icke ett ord, det var det allravärsta,
det hade man ännu aldrig upplefvat. Ilan
pekade blott på den stackars vissnade
blomman och gick ut på verandan.
Hans Andreas var nära att falla omkull
af förskräckelse. Han visste ju, alt
kaptenen ansåg en gosse, som förtjänade stryk,
för icke mer en människa, och det skar
honom i hjärtat att blifva räknad till djuren.
Men det var något annat, som gjorde honom
ännu mer ondt. och det var att, se tant Maria.
Hon kunde häller icke säga något, men hon
slog ihop händerna af förskräckelse och såg
på honom med de allra vänligaste ögon, ur
hvilka tårarna strömmade som riktiga Höder.
Kaptenen kom in igen utan mäster
Erik — Iviira Maria, — sade ban med en
underlig, svag stämma, som alldeles icke
liknade den vanliga barska, — kära Maria,
det är första gången under dessa trettio år,
som jag icke är nöjd med dig. Jag kan icke
tåla uppror i.om fästningen. Hur kunde
det falla dig in att laga bort mäster Erik V
— Jag har icke rört den, Schmidt, —
sade hon.
— Det gläder mig hjärtligt, — sade
kaptenen lättad och drog djupt efter andan.
Han återfick sin dundrande röst och
kom-lneuderade: —pojkar!
Gossarna kouunu störtande, dels fråu träd-
gården och dels inifrån huset, men ingen af
dem hade rört mäster Erik.
Karolina! skrek kaptenen, så det
ekade i bela huset Karolina kom
springande från tvättstugan med såpvattnet,
drypande från alla tio fingerspetsania. Hon
blef tillspord och förklarade, att, hon aldrig
skulle öppna sin mun mera om hon icke
troddes, då hon försäkrade . . .
Kom nu inte med dumt snack,
Karolina, — afbröt kaptenen henne — Som om
du någonsin kunde låta bli att prata för
hvem som bara vill höra pä.
I detsamma stack kusken Anders in sitt
fryntliga ansikte genom fönstret och sade:
jag skall berätta kapten en lustig historia.
Jag är inte upplagd att höra lustiga
historier i dag, — dundrade kaptenen. —
Vill Anders gå sin väg!
— Ja, men kapten måste nödvändigt titta
dit upp, — envisades Anders och pekade
upp i luften, det skall roa kapten
förskräckligt.
Vill Anders packa sig, — röt
kaptenen, vred som ett såradt lejou.
Men tant Maria hade sett, hvad Anders
pekade på och tog nu till ordet med den
största ifver. — Schmidt, du måste se,
Konstantin Edvard Magnus Schmidt, du måste
se dit upp!
Dä kaptenen hörde sitt fullständiga namn
blifva nämndt så högtidligt, gick han till
fönstret och tittade ut. Ett ögonblick stod
ban som en bildstod, därpå utbrast ban: —
bravo, utmärkt, bravo! — Och all hans vrede
var som bortblåst mänga mil.
Det var just, det, jag ville berätta för
kapten, in toll Anders igen. — Det är
alltid så med storken när ban kommer och
skall göra sitt bo i ordning, så snappar ban
bort alt, soui kau tjäna honom till virke. I
förrgår for ban af ined en half väst, som
jiig hade ute på gården för att taga med
till skräddaren och fråga hvad ban kunde
göra af den. Och belt nyss, just som jag
stod och funderade, hvad kapten kunde
mena med käppen med det röda bandet,
som var instucken under takåsen, såg jag
stork Petter komma flaxande, nappa käppen
och stoppa den in i boet, precis som ban
gjorde med min halfva väst. Kan kapteu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
