Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 15 & 16 illustrerad tidning för ungdom och barn. 123
små, feta armar upp mot den väldiga kolossen.
Mote Guj visste nog, att detta barn var det
käraste Ch i hu o figde i världen Han gjorde
en inbjudande krok på ändan af sin snabel,
och den bruna ungen kastade sig, skrikande
af glädje, upp på den. Mote Guj lyftade
honom högt i luften, gossen småpratade och
lekte förnöjd tolf fot ofvanom fadrens hufvud.
— Nej, nej, — skrek Chihun förfärad, —
du skall få de bästa bröd, doppade i flutt
och de läckraste örter och två hundra
sockerrör därtill, bara du är så barmhärtig och
sätter det usla lilla krypet tillbaka på
marken. Han är mitt hjärta och mitt lif.
Mote Guj plaserade den lilla helt fryntligt
mellan sina två frainben, som bekvämt
kunnat laga tändstickor af hela Chihuns hydda,
och väntade på maten.
Han fick den, och den bruna lilla krafladc
bort. Mote Guj tänkte på Deesa Ett af
de märkligaste förhållanden med elefanten
är, att hans stora kropp behöfver mindre
sömn, än något annat lefvande väsen. Fyra
eller fem timmar om natten är nog; två
timmar före midnatt ligger han på ena sidan,
två timmar på den andra.
De öfriga timmarna af natten äter ban,
går oroligt omkring och småbrummar för sig
själf
Därför vandrade Mote Guj vid midnatts
tid ut från inhägnaden, ty ban kom att tänka
på, att Deesa möjligen kunde ligga drucken
någonstädes i den mörka skogen, utan att
någon såg efter honom. Så jagade ban
omkring hela natten i urskogen, trumpetande
och spännande sina öron.
Han gick ned till tlodcu och skrek vid
grunden, där Deesa brukat tvätta honom,
men det kom icke något svar. Han kunde
icke finna Deesa, men oroade alla de andra
elefanterna och skrämde några zigenare i
skogen nästan till döds.
Vid daggryningen den tolfte dagen kom
Deesa tillbaka till plantagen. Han hade
värkligeu ruinlat bela tiden och väntade att
få något straff, för det han blifvit borta längre
än öfverenskommo var. Han drog en suck
af lättnad, uär han såg, att bungaloven *)
och plantagen voro i ostördt skick, ty ban
käude till Mote Gujs häftighet, och sä fram-
’) Indiskt boningshus
stälde ban sig för sin herre med många
lögner och ärebetygelser.
Mote Guj hade gått till sin inhägnad för
att. tå frukost, nattens ansträngningar hade
gifvit honom aptit.
—Kalla på ditt djur. — sade
plantageägaren, hvarpå Deesa hvisslade på det
hemlighetsfulla elefantsspråk, hvilket somliga
ina-houter tro att har uppstått vid världens
begynnelse, då elefanter och icke människor,
voro herskare.
Mote Guj hörde och kom, Elefanter
galoppera icke, de röra sig blott med olika
hastighet. Om Mote Guj hade velat taga
fatt ett snälltåg, så hade han icke kunnat
galoppera, men han skulle likväl fått fatt
det. Så var Mote Guj vid plantageägarens
sida, nästan innan Chihun hade lagt märke
till, att han lämnat inhägnaden
Han kastade sig i Dcesas armar och
truin-petade af glädje; mannen och hans djur gräto
och snyftade tillsammans af idel lycksalighet
och besnusade hvarandra från hufvud till fot
för att se att ingen af dem hade ondt
någonstädes.
Nu skola vi arbeta, — sade Deesa.
— Lyfta mig upp, min son och min glädje.
Mule Guj svingade honom upp på sin rygg
och bägge två begåfvo sig till kaffefältet för
att streta med envisa stubbar
Plantageägaren var altför förvånad för alt
kunna blifva ordentligt ond.
o^
Historien om en liten kalf
TUIiignnd vännen Nil- i Sibbo.
«}p5)n afton stod jag på min balkong och
såg på den böljande människomassan,
som promenerade, i „Kuigartcnu där musiken
spolade. (Om du ej vet hvad JKurgarten" är,
kan du fråga systrarna.) Medan jag stod
där, blef jag vittne till en komisk händelse;
mina tankar flögo genast till dig, hvarföre
jag beslöt berätta dig historien om „en
liten kalf."
Då jag gissar, att du gärna vill veta hvar
detta passerat, skall jag genast säga dig: i
en gammal stad i Böhmen, vid Krzgebirges
och Mittelgebirgcs fot. — Du har ju redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
