Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 nya tltoli.slånpan. N:0 15 & Iti
i geografien läst Europas bärg — me» dä
jag vet att du ännu ej hunnit till städerna,
lämnar jag dä osagdt hvad staden heter.
Det måste jag dock siiga, att här är
förtjusande vackert, höga, höga harg och djupa
dalar; men sådana vackra bärg och sådana
vackra dalar 1 Ilar finnes många gamla
slott, kyrkor och hus, där murgrönan och vilda
vinet klänga upp längs väggarna och täcka
hela taket. 1 slottsparkerna ser man
härliga, Here hundra åriga gamla träd, ja en
ek har jag sett, som skall vara ett tusen
åi gammal; vidare ser man vackra dammar,
i hvilka svarta och hvita svanor kunna lugnt
simma omkring med sina ungar, — gossarna
här äro ej så obarmhertiga att de kasta stenar
pà de söta svauuugarna. 1 denna stad får
man äfven se en massa brokigt klädda
människor turkar och bulgarer, ungrare
och rumäner, serber och greker — utom
alla de stackare, 3,UU0 personer, som
kommit hit från alla världens ändar för att
finna sin hälsa. 3/4 af dessa gä med käpp
eller på kryckor, då den sista l/4 stöder sig
på paraplyer eller parasollet-. Kan du
tänka dig, att hundar och svin här begagnas
till dragare af små kärror, lastade med
mjölkflaskor, grönsaker o. s. v. Ja, en dag
såg jag till och med en ko förspänd en
kärra, — kon stackare gick med nedböjdt
hufvud, måtte ha känt sig Hat, men på tal
om kou, det var ju om eu kalf du skulle
få höra — Förlät I Då jag nu stod där
uppe på balkongen, såg jag en stor gul
kärra, dragen af en mager häst. komma
upp för gatan. På framsätet af kärran satt
en gammal, gammal krokig gubbe och körde
hästen, en liten Hicka satt bredvid honom.
Baksätet var bortlyftadt, och en kalf var
placerad bakom gubben och flickan. —
Antagligen hade kalfven varit fastbundcn vid
framsätet, men vid anblicken af den stora,
fina staden, hade ban väl slitit sig lös, nu
stod han där och nickade så vänligt till
höger och venster, medan den gamla kärran
skumpade vidare framåt.
Till höger såg lian de höga husen med
de granna butikfönslrcn, till vänstet den
eleganta publiken, som gick där och
inandades frisk luft. Just uu spelade musiken
upp —; så det sprittade till i kalfvcns ben!
Nu blef kärran honom för trång, han var
ju van vid frihet! — Ett skutt, och där
stod han uu på gatan.
Gubben, som tyktes vara fullt upptagen
af att mana på sin häst, märkte ingenting;
och ilen lilla Hickan gjorde antagligen sin
första resa till staden och blef alldeles
förblandad af all den prakt och glans hon
här såg, så hon glömde bort sin landtliga
vän. Nog af — de foro vidare, medan vår
frigifna kalf muntert dansade fram åt
motsatta sidan.
Hjärtat satt mig i halsgropen, jag trodde
att kalfven, likasom mannen utanför
Centrals nya hus i Helsingfors, skulle störta sig
in genom ett af de stora spegelglasfönstren!
Nej, ban speglade sig blott, svängde
sidan om och i munter galoppad dansade han
midt ibland de promenerande, som skrikande
flydde undan, alt hvad deras dåliga beu det
tilläto.
Vår kalf var ej generad — blickade smått
föraktligt pä den uppskrämda hopen — och
gick vidare tils han fick se något för
honom öfveruaturHgt — en fontän, som just
spelade (du vet, Nils. en sådan där
springbrunn, som äfven finnes på
Riddarhuspla-nen, blott att denna är visst ’JO gånger
högre.)
Alldeles öfverväldigad stod nu kalfven där,
tittande uppåt, — vattnet kommer upp ur
jorden — nej, sådant hade han aldrig förr
sett — hemma hos houoin pä landet kom
ju vattnet alltid nedösande från molnen —
och så dessa vattendroppar blixtrade, som
juveler i solskenet, detta måtte kalfven tänkt,
om han tänkte någonting als.
En massa herrar bildade ring kring
kalfven, titan att dock störa honom i hans stilla
betraktelser.
Någon kom åkande, jag tittade mig om,
mycket riktigt, den magra hasten, den gula
kärran. Jag började af alla krafter vifta
ined min näsduk och skrika till gubben „se
till vänster, se till vänster" naturligtvis
tittade han i stället opp till mig,
nLinkn, /inka!" — ropade jag.
Ändtligen blef det honom klart. Nu upptäkte
lian siu skatt
Tömmarna kastade han ifrån sig, hoppade
ined ett skutt ned, - glömmande både sin
höga ålder och den lilla Hickan och rusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
