Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 23
ir.T.TISTIIEItAJ» TIDNING KÖR UNODO.M OOn BARN.
179
gummipensel, med don påföljd, att alla
bladen fastnade ihop . . .
— Ack, han mins ännu hur jag lärde
honom måla. suckade Fritz Amatus djup frörd.
„Han är häftig, egensinnig och lull af
odygd. men tillika så smeksamt ljuf, att
ban kan smälta af ömhet i blick och röst.
Jag kan se att han varit i goda händer den
tid då hans förstånd först, begynte vakna,
ty han ångrar sig hastigt, när ban varit
stygg och räcker mig sin lilla mun med ett
»fölååt", som jag inte lärt honom. Och
ibland uppdyker i lians lilla minne
hågkomsten af alla de glada barnen, hvilkas älskling
han var, och han kan belt plötsligt utbrista:
»Titte", „’T vante" ocb „Peea- ....
Spirea torkade i sinyg en skvallrande tår,
ocb Fritz och Svante bröstade sig belåtna.
. . . »ocb en kväll tillade ban i sin
aftonbön : och att alltid vara snäll mot „Tita" och
„I)!inta".
— „Danta’-, det ar madam Fullonen, —
sade Klfi förtjust, — och „Tita" är tant
Dika
„Jag tillåter mig" — fortsatte tant Dika
läsningen, — „att här medsända några
bilder ur Jörgens nuvarande lif, i hopp att
hans vänner i Finland fortfarande bevara
honom i vänlig hågkomst . . .
— Ja, det är då säkert! — hördes ifriga
röster.
„Och komma de, eller någon af dem
i framtiden till Kjöbenhavn, så skola min
gosse och hans föräldrar skatta sig lyckliga
att få bevisa dem vår tacksamhet och sym
pathi.
Eder etc. etc.
Caroline Duve.
— Ack, Spirea, när tror du vi få resa
till Köpenhamn och hälsa på Dan? -
frågade Kamilla ined en längtansfull suck,
medan hon insatte Dans porträtt i sitt
album bredvid små gossarna Kuut och
Eusebius.
— När vi arbetat oss till egna pangar,
förmodar jag, — svarade Spirea gladt.
— Åh hå, då räcker det så länge, att
både Dan och jag hinna bli hvithåriga, —
suckade Kamilla.
— Jag tänker skaffa mig ett arbete, som
snart nog kan försörja mig, — sade Effi
beslutsamt med näsan i vädret.
Troligen något konstberirlaryrke, —
förmodade bror Masse, några andra anlag
bar jag ej hittils kunnat spåra hos dig.
Som om du själf skulle kunna göra
något annat, än grina för pangar, — sade
Elli mankerad. Jag tänker slå mig på något
yrke, urmakeri eller sådant, och så skall
jag förära Dan hans första vackra klocka,
bet skall stå ,,Dan" och icke Jörgen i boetten
Då tror folk att, den härstammar från
Noachs . . . ursäkta mig, fr8n Jakobs söners
tid, — anmärkte Kasse med sitt vanliga
lugn.
— Sak samma för mig, bara Dan tycker
om den.
Hör du. Svante, du soin suart, blir
fiol-kandidat,, eller hvad det nu var, kan du
icke bjuda oss alla på en tripp till
Danmark i sommar? Och Fritz Amatus slog
honom instäUsamt på axeln. — Du kan ju
ge konsert för ett välgörande ändamål, vi
skulle alla intyga att ändamålet värkligcn
skulle göra oss oändligt godt.
Svante såg på engång road ocb förlägen
ut och vred sina förhoppningsfulla grodder
på Öfverläppen, medan ban försäkrade, att
ban iute skulle ha någonting emot saken,
oni den bara läte realisera sig. — Men sen
i framtiden, när jag blir fiolråd, eller något
dylikt, skall jag gärna bjuda er jorden rundt,
om ni vilja.
— Och mig med 1 iuföll tant Dika, som
i detsamma kom in med ett rågadt fat. äplen
Ni måste väl ha nägbn ballast, i skeppet,
ocb då kunna ni lika gärna bjuda mig fri
resa.
— Jo, jo, jo! — skrattade sidensvansarna.
— Och tunt Dea skall se om våra
strumpor och Mina skall vara skeppsvakt . . .
— Och Svante kapten, och jag styrman,
— proponerade Fritz Amatus, som drömde
om att få styra rakt in i »det. mörkaste
Afrika" bland lejon och skallerormar.
— Spirea skall vara kaptens fru. — sade
Effi med en lustig blick på Svante, som
emellertid ej låtsade böra kvickheten, utan
satt, och klottade ett ar|c fullt med skepp,
både två- och tremastare, alla af en viss
likhet med hans älskade fiol
— Och jag blir . . . kock, — kom det
tvärsäkert ur Kasse, som satt ocb knöt på
en hängmatta borta i andra ändan af rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
