Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 nya troli.si.àhimn. N:o 23
— Hvad skall dä jag bli? — sade Masse
med en sorglustig min, — jag duger till
ingenting, jag.
•— Du kan ju dressera apor, och sedan
sälja dem till förmån för reskassan, —
föreslog Effi.
Masse grinade. — Du vore en utmärkt
apguvernant du, lilla markatta, — sade lian
och nöp systern i den friska röda kinden.
— Du tuggar nötter, som en hel
orangou-tang och klättrar nästan lika bra som en
gorilla.
Tant Dea hade infunnit sig med sin
grårandiga stickstrumpa, och Masse, som satt i
gungstolen, lämnade artigt sin plats åt henne.
— Vass’å go’! bästa tant. Vi resonnera
här oin en resa kring jorden, där du skall
vara med Du har väl ingenting emot att
åtaga dig besättningens strumpor?
Tant Dea smålog på sitt milda sätt. Hon
var numera så van vid bolagets påhitt och
skämt, att de ej skrämde henne, som i forna
dagar. Hon lät sina stickor gå och nickade
bara
— Oj, oj, — hördes ett utrop från Kamilla,
som bladat i sin almanacka, — det är bara
tre veckor kvar till julen! Och jag, som
icke börjat med en enda fattig klapp.
— Du kan gärna spara dig besväret, —
inföll Masse ined storslagen resignation, —
jag har beslutit afväuda all gifmildhet mot
mig på de nödlidande i landet.
— Såå! Du tror kanske, att du skulle
fått en soffdyna, eller något sådant af mig.
Lång näsa, Massewitsch! Du får ej eu
knappnål häller.
Masse suckade. — Otack är världens lön!
Och jag som tänkte ge dig en solfjäder med
svandun! Men då sätter jag den i stället i
sparbössan för de nödlidande.
— Kära Max, inte kan man sätta sådana
saker i en sparbössa, — undervisade tant
Dea vänligt.
Masse fnissade, och Spirea, som var rädd
för någon obetänksam kvickhet skyndade
sig att säga: — jag har länge tänkt
anslå de pangar för hvilka jag ämnat köpa
julklappar, att sändas till de fattiga i
norra Finland. Jag tänker vi skola ha det
gladt äurlå, när Kamilla kommer hem, och
smågossarna bli lika förtjusta öfver eu pum
peniickol och ett äple, som öfver tio
julklappar
Kamilla såg nedslagen ut och tänkte på
alla de vackra saker hon sett i bodfönstren,
och som hon i tysthet tänkt skrifva på sin
önskelapp. Men hon ville ej vara sämre än
Spirea och sade därför med ett försök att
vara osjälfvisk: ja, vi böra ju tänka på dem
som inte ens ha bröd. Jag skall tömma
min julsparbössa för de fattiga.
— Men jag har redan köpt alla mina
julklappar, sade Fritz Amatus häpen. —
Inte kan jag nu mera stoppa sjaletter och
brödknifvar och tändstickshållare i
sparbössan för de fattiga.
Alla skrattade. — Du kan ju sälja dem
igen. eller skänka dem till julmarknaden
eller ha auktion på dem, — föreslog Kasse
honom.
— Jaha, — sade Fritz lugnad och bet i
ett äple.
Du borde ej bestå oss så rara äplen,
tant Dika. då det är nöd i landet, - sade
Effi och tittade skälmskt upp på tanten.
— Det iir också sista gången för i år, —
och jag tykte mina fåglar behöfde denna
vederkvickelse, de ha varit så flitiga och
snälla hela veckan. Se här. Svante, ett äple
till! Och Spirea har bestämdt ej tagit mer
än ett. Ät nu, kära barn, frukter och bär
stärka förståndet, brukade min gamla faster
säga.
— Tack, tant Dika, — nickade Spirea.
Hurrah för tant Dika och för tant
Dea och för hela bolaget och för alla
nödlidande! — skrek Kamilla upplifvad. Och
alla sidensvansarna inföllo med ett ljudeligt:
hurra för Finland!
Slut.
Lill’ Isak.
trömbäcks Johannes hette en
arbetskarl, som var dräng hos ett herrskap
på landet, lians hustru hette Fia, och
deras |taru Isak och Maja. De bodde i eu
liten röd stuga belt nära herrskapsbyggningen.
Isak var fi år,
men liten till växten, därför
kallades han Jill’ Isak", och Maja var 3 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
