Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 NT A TTIOLJ,SLÄNDAN. N:0 24
på det godas seger, ocli er kärlek till
fosterlandet
Lefve Finland ocli alla dess ärliga
arbetare 1 Er Slända.
^tie-*1
Ett julminne.
(Tor Hedberg.)
fag mins att vi barn på eftermiddagen
voro nte på gården och lekte, utkörda
där in ifrån, där alla kvällens öfverraskningar
voro under förberedelse. Vi åkte kälke eller
bygde snöhus, men fingo ingen riktig fart i
leken, ty våra tankar sysslade endast med
det kommande.
Då kora en vandrande gesäll eller något
sådant. Jag mins icke bur ban såg ut,
endast att. han hade en mager ränsel på
ryggen och att hälen tittade ut ur den ena
skon. Han koin in på gården och frågade
efter köket, vi visade honom dit och
tänkte så icke vidare på honom, vana som
vi voro vid att se sådana vandrare.
Men då vaknade plötsligt en tanke i mitt
sinne, en tanke, fostrad af min egen
julglädje och af ett dunkelt medvetande om
att det måste vara en olycka att behöfva
gå med den där trasiga stöfveln i den kalla
snön — på själfva julafton. Jag öfvergaf
leken och stälde mig att vänta på att
mannen skulle komma ut igen. Jag hade en
häftig hjärtklappning och min haml omslöt
krampaktigt en pepparkaka, sora jag fått
som förskott på julnamnamnet, men ännu
icke ätit upp.
Efter en kvart kom mannen ut igen och
gick förbi mig utan en blick. Jag såg honom
gå utan att få mod att utföra min föresats,
han var redan en god bit ute på vägen,
och jag hade klart för mig att snart skulle
det vara för sent; och jag började plötsligt
springa efter honom, hann upp honom och
räkte fram min nästan sönderkramade
pepparkaka, i det jag sade: Se där! — Jag
vill inte ha den.
Han såg förvånad pä mig, så på
pepparkakan, — det kom ett uttryck i hans blick,
som skrämde mig, och med en svordom
fortsatte han sin väg.
Jag stod där med min pepparkaka, eldröd
af blygsel. Ja, jag mins mycket väl, att
det var den känsla, som uppfylde mig, —
jag skämdes, och det pinade mig så mycket
mer, som jag icke riktigt förstod, hvarför
jag skämdes, att det var därför att jag varit
så stolt förut i tanken på hvad jag ämnade
göra.
Men så kom jag in i leken igen och glömde
snart, det hela. Och pepparkakan den åt.
jag upp efter en stund
Vi hade väl hållit på och lekt ännu eu
halftimme; mina bröder hade just gått in,
och jag var ensam kvar på gården,
sysselsatt ined att. lägga sista handen vid en glugg
i snöhuset. Då den var färdig och jag vände
mig om för att. äfven gå in, stannade jag
förskräkt, ty där stod den vandrande gesäl
len framför mig; jag hade varit så upptagen
af mitt arbete, att jag icke hört honom
komma. Min första tanke var att han ville
göra mig något ondt, och jag blef alldeles
stel af rädsla. Men så fattade jag med
barnslig instinkt, något visst tvekande, nästau
blygt hos honom, som om ban varit
förlägen för mig, och det lugnade mig.
Han sträkte fram handen mot mig och
sade med osäker röst, utan att se på mig:
— Nå, så ge mig den då!
Då förstod jag honom och stammade:
Nu har jag har jag — ätit upp
den.
Och i detsamma jag sagt det, brast jag i
gråt, och sprang ifrån honom, in till min
mor, som hade all möda att trösta mig.
Men jag mins, att då julaftonen var förbi
och jag kommit i säng, fick gråten åter
makt. med mig, och jag snyftade under
täcket, med sinnet tvngdt af en sorg, som var
alldeles för stor för mina år.
Det iir sedan ett af mina vackraste
minnen, minnet af den där gesällen, som gick
tillbaka så lång väg för att mottaga den
pepparkaka, som jag hade velat gifva honom,
och som jag då hade ätit upp, — ett af de
vackraste, men äfven sorgligaste.
Sländans vingar.
-rJ))c sutt° kiing julgranen, alla de många,
ehd; so,n 1111 > 8 skrifvit bref till
hvarandra i Nya Trollsländan. Några hade
vuxit, bort från denna sin barndomsvän, blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
