Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 15 & 16 ILLUSTRERAD TIDNING FÖR UNGDOM OCh BARN. 187
fröknar, som hade tjenster och höllo tal i
Qvinnoföremilgen, ja, en f. d. sliindflicka
hade blifvit gift och kunde presentera en
liten gosse som Sländans barnbarn. Några
gossar hade blifvit herrar, som disputerade
om fcunonmncr och svekotnauer. Andra
Sländbarn hade rest bort eller dött bort eller
glömt bort öller haft ondt om pengar, så
att de ej mer kunde prenumerera, som förr
Andra liarle kommit i deras ställe, kommit
och gått och åter kommit och gått, så att
det var som vågorna i en bäck mellan
barn-domsstränder, ständigt nya och ständigt
samma, alldeles som om bäcken gått i en
cirkel. Några funnos likväl, som förblifvit
Sländan trogna i alla de 8 ären, andra i
flera år, och det var nu dc, som sutto kring
julgranen.
Somliga hade kommit långa vägar, från
Sverige, Norge, Danmark, Ryssland, ja från
Amerika och der alltifrån en stad i
tropikernas heta zon. från Los Angelos i
Kalifornien. Andra hade kommit från aflägsna
orter i vårt eget land, långt från
Lappmarkerna, Uleåborg, Joensuu, Vasa, Åland: hvem
kan räkna dem alla? Här voro stora flickor
och små flickor, stora gossar och små gossar,
från 5 ocb 6 ända till 17 och 18 år, men
de små voro flertalet, och der kunde man
räkna tre flickor mot två gossar. Alla voro
glada att möta hvarandra bär vid julgranen,
ocb många, som länge skrifvit bref till
hvarandra i Sländan, sågo hvarandra nu lör
första gången. Man kan ju tro, att de i
början voro litet förlägna. och somliga begynte
kalla hvarandra herre ocb fröken, men det
gick intet, det var för stelt ocb tråkigt. Sä
kommo dc ihåg, att de ju i brefveu kallat
hvarandra du, ocb rätt som det var. begynte
de skratta så ohejdadt gladt, som man kan
skratta vid julgranen, ocb då var isen
bruten.
Men hvad i alla dagar hade nu församlat
sä många glada vårblomster bär fråu så
låuga vägar i vintermörkret? Ja, säg det!
Var det kanhända en ny täflan om Sländans
pris, en verldsutstälining, der den, som vann
priset, skulle utnämnas till
verlds-siänd-cham-pion, verldsslända eller varldsflygare? Nej,
du, så storstäteiigt högt i blå luft flög aldrig
fattiga Sländan och hennes vänner. Det
var något annat, och det skall jag säga dig.
Alla dessa barn och unga höllo af
Sländan, ocb de visste, att, hon med hela sitt,
Slündhjärta höll af dem tillbaka. De visste,
att om hon cj förmått flyga så högt som
hon ville, och om hon ej förmått gifva dem
allt godt, som hon önskat och velat, så hade
hon likväl gifvit dem det bästa hon förmått,
ocb mer kan ju ingen gifva dem man har
kära. Derför, när nu Sländan slutar sitt
åttonde barnaår, hade de öfverenskommit,
att hvar och en skulle föra 50 penni med
sig, som skolorna bruka vid Luciefesteroa,
ocb när man lade ihop alla dessa 50 penni
från de mänga vännerna hemma och borta,
så skulle det blifva en vacker summa. För
den skulle man då köpa åt Sländan en fm
julklapp till minnesgåfva; derom skulle man
nu tillsamman rådgöra vid julgranen.
Och der blef en rådplägning, visare än en
landtdag| Alla pratade på samma gång,
ingen kunde höra den andra. Då beslöts
välja en ordförande, och valet föll enhälligt
på Alta, som varit med fråu början, men
då nu Älta på slutet blifvit en sländtant
ocb derför jäfvig, beslöts att välja Agnes
till ordförande och Hinken Hui till sekreterare.
Hvilken minnesgåfva skulle man välja åt
Sländan? En silfverbur? Nej, ingen bur,
intet band för den fria naturens barn.
Solsken och blå biiumel? Ja, det vore något,
men hvar köpa deui, om inan än hade alla
verldens miljoner? Frihet, kärlek,
barnafröjd? Ack, de fås ju ej heller, hvarken
för 50 penni eller för Sydafrikas diamanter.
Men vingar? Vingar, ja, de kunna köpas
hos guldsmeden och blifva en nyttig gåfva,
uär Sländan sliLit i barnens tjenst sina fyra
florslika, glänsande flygredskap. Alla voro
ense, att Sländan skulle få fyra nya vingar.
Af silfver! röstade några Nej, af gnid!
skreko andra. Ha vi ej pengar nog att
bevinga alla sländor i Finland?
Ack. ni Otförståndiga barn, skrattade
ordföranden, hvad skall en slända göra med
silfver- och guldviugar? De skulle ju tynga
en stackars liten varelse ned i gräset. Den
lättaste af alla metaller är aluminium; och
det glänser som matt silfver i solskenet.
Låt oss skicka åt Sländan fyra vingar.af
aluminium!
Allmänt ja, ja ocb beslut med
acklamation, som auteckuades af sekreteraren. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
