Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Ny jord
Ole Henriksen hade hela tiden suttit stilla på sin stol,
talat då och då med sin granne eller tegat alldeles och
rökt på sin cigarr. Även han var känd på Torahus, han
gav Öjen en vink om att besöka häradsdomargården, den
låg bara en fjärdingsväg från Torahus. Man rodde över
en vik, tät granskog åt alla håll, häradsdomargården lyste
som ett litet vitt marmorslott inne i skogsbrynet.
— Hur vet du det? frågade Irgens, som blev alldeles
häpen över att höra Ole Henriksen tala.
— Jag har fotvandrat där, svarade Ole en smula
förlägen. Vi var förresten två, den andra var en
akademikamrat. Vi var in i häradsdomargården och fick mjölk.
— Skål, herr akademiker, ropade journalisten spydigt.
— Du måste verkligen ro ditöver, fortsatte Ole
Henriksen. Häradsdomare Lynums är utomordentligt
älskvärt folk. Det finns till på köpet en ung dotter i huset,
ifall du bryr dig om att bli förälskad, tillade han leende.
— Hehe, nej vad man än må beskylla Öjen för,
damerna låter han vara i fred, sade skådespelare Norem, full
och präktig.
— Skål, herr akademiker, skrek journalisten återigen.
Ole Henriksen såg på honom.
— Är det mig du menar? frågade han.
— Visst fan menar jag dig, självklartemang, hehe. Har
du inte varit på Akademien? Nå, är du inte
akademiker då?
Även journalisten hade blivit tämligen het i huvudet.
— Det är bara på Handelsakademien jag har varit,
sade Ole.
— Javisst, du är ju krämare. Men det är ingenting
att skämmas för. Eller hur, Tidemand? Är det något
att skämmas för att vara krämare? Jag säger bestämt,
att det inte är något att skämmas för. Vad?
Tidemand svarade icke. Journalisten höll dåraktigt fast
vid sin fråga, han rynkade pannan och tänkte endast på
denna enda sak för att inte göömma vad han hade frågat
om. Han började bli ond, han skrek på svar.
Fru Hanka sade plötsligt med lugn stämma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
