Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 35
— Så, tyst nu! Öjen vill läsa sin andra dikt.
Både Paulsberg och Irgens gjorde i hemlighet en
grimas, men ingen av dem sade något; Paulsberg nickade
till och med uppmuntrande. Då det blev tyst, reste Öjen
sig, steg något tillbaka och sade:
— Detta kan jag utantill. Det heter Kärlekens makt.
Vi foro med tåget genom en främmande nejd,
främmande för mig, främmande för henne. Vi två voro också
främmande för varandra och hade aldrig sett varandra
förr. Varför sitter hon väl så stilla? tänkte jag. Och
jag böjde mig fram emot henne och sade medan mitt
hjärta klappade:
Sörjer ni över något, fröken? Har ni lämnat en vän
kvar efter er där, varifrån ni kommer, en mycket kär vän?
O ja, svarade hon, en mycket god vän.
Och nu sitter ni och kan icke glömma denna vän mera?
sade jag.
Och hon svarade och skakade sorgset på huvudet:
Nej, nej, jag glömmer honom icke.
Hon teg. Hon hade icke sett på mig medan hon talade.
Får jag väga er fläta i handen ett tag? sade jag så.
Vilken härlig fläta, så underbart vacker den är!
Min vän har kysst den, svarade hon och stötte min
hand tillbaka.
Förlåt mig! sade jag då, och högre och högre klappade
mitt hjärta. Får jag icke ens se er guldring, den är blank
av sitt guld och riktigt underbart vacker den också, jag
skulle vilja se riktigt noga på den och glädja mig över
den för er skull.
Men hon svarade nej även på detta och sade:
Min vän har givit mig den.
Så flyttade hon sig ännu längre bort från mig.
Förlåt mig då! sade jag...
Det går en stund, tåget rullar, vägen är så lång, så
lång och tröttsam, vi kunna intet annat företaga oss än
lyssna till hjulens dån. Ett lokomotiv susar förbi oss,
det brusar av järn mot järn, och jag faller ihop, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
