Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Ny jord
gör icke hon, så mycket tänker hon på sin vän. Och tåget
rullar.
Så ser hon på mig för första gången, och hennes ögon
äro intensivt blå.
Här blir mörkare? säger hon.
Vi närma oss en tunnel, svarar jag.
Och vi körde genom tunneln.
Så gick en stund igen. Otåligt ser hon åter på mig och
säger:
Jag tycker det mörknar igen?
Vi är vid den andra tunneln, det är tre tunnlar allt som
allt, svarade jag. Jag har en karta, vill ni se?
Jag är rädd, svarade hon och flyttade sig närmare
intill mig.
Jag sade ingenting om detta. Hon frågade leende:
Tre tunnlar, sade ni? Har vi ännu en utom denna?
Ja, ännu en.
Vi komma in i tunneln, och jag känner att hon är helt
nära mig, hennes hand berör min hand. Så ljusnar det
åter och vi äro åter ute i det fria igen.
Vi köra en kvart. Hon sitter nu så nära att jag känner
hennes värme mot mig.
Ni får gärna väga min fläta, säger hon, ja ni får gärna
se min guldring också, här är den.
Jag vägde hennes fläta, men tog icke emot ringen,
därför att hennes vän hade givit henne den. Hon log åt det
och bjöd mig den icke mera.
Ni har så varma ögon, och så vita era tänder äro, sade
hon och blev förvirrad. Jag är rädd för den sista tunneln,
håll min hand när den kommer. Nej, nej, håll icke min
hand, det menar jag icke, jag skämtar; men tala med mig.
Jag lovade att göra vad hon bad mig om.
Några minuter senare log hon och sade:
Jag var inte rädd för de andra tunnlarna, bara den
här är jag rädd för.
Hon såg på mitt ansikte för att se vad jag skulle ge
för svar, och jag sade:
Den här är också den längsta, den är förfärligt lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
