Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Ny»7y jord
— Men om du vill stanna, så kan jag gärna komma in
efter dig sedan, sade Ole och tog sin hatt.
Hon såg på honom och frågade nästan viskande:
— Ja, men får jag inte gå med dig då?
— Jo, jo, naturligtvis.
Ole betalade.
— Å, sade Milde, var så snäll och lägg ut för oss
också, Ole. Vi är inga penningkarar någon av oss i dag. —
Och samtidigt skrattade han och tittade till på Ågot.
Ole betalade igen, tog adjö och gick med Ågot under
armen.
De tre herrarna sågo efter henne.
— PDet var själva tusan! mumlade Irgens med uppriktig
beundran. Lade ni märke till människan?
— Om vi lade märke till henne! Kan ni begripa hur
en sån som Ole kunnat få tag i ett sådant praktexemplar.
Milde var ense med skådespelaren om att det var
obegripligt. Vad i all världens namn tänkte hon på!
— Tyst, prata inte så högt, de har stannat nere vid
dörren, sade Irgens.
De hade stött på advokaten. Samma presentation ägde
åter rum, ett kort samtal kunde inte heller nu undvikas, de
sutto där med hatt och handskar på sig och voro färdiga
att gå i vilket ögonblick som helst. Slutligen gingo de.
I detta ögonblick reste sig en man vid ett av de bortersta
borden och gick fram emot dörren. Mannen kunde vara
fyrtio år gammal, med gråsprängt helskägg och mörka
ögon; hans dräkt var något sliten, för övrigt var han
också en smula kal i huvudet.
Han gick ända fram till advokaten, hälsade och sade:
— Har ni något emot att jag sätter mig hos er? Jag
lade märke till att grosshandlaren hälsade på er, ni känner
honom alltså. Jag å min sida känner fröken Lynum som
blev presenterad för er. Jag är informator hos hennes
föräldrar, mitt namn är Coldevin.
Det var något hos främlingen som fick den lille, fine
advokat Grande att bli nyfiken, han beredde genast plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
