Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Ny jord
nade, han kände igen denna knackning, det var fru
Hankas finger som knackade så bestämt de två gångerna.
Han vände ryggen till och blev stående.
Hon kom in, stängde dörren och smög sig fram till
honom. Hon log, böjde sig fram mot honom och såg honom
in i ögonen.
— PDet är inte jag som har kommit, sade hon med ett
stilla leende. Så mycket du vet det. Förresten visade hon
tydliga tecken till förlägenhet och rodnad.
Hon hade en grå ylleklänning på sig och såg ung ut i den
nedfallande knypplade kragen och den bara halsen. Båda
hennes klänningsärmar voro öppna fram, som om hon hade
glömt att knäppa dem.
Han sade:
— Jaså, det är inte du? Ja, det gör detsamma vem det
är, du är ändå lika härlig... Vilket gudomligt väder du
kommer med...
De satte sig vid bordet. Han lade sitt korrekturark
framför henne utan att säga någonting, och hon slog ihop
händerna av glädje och ropade: Där ser du, där ser du!
Det visste jag nog. Nej, vad du är storartad! och
tröttnade inte att förvåna sig över honom: Men att han kunde
bli färdig så snart, redan nu! Ja, vad det skulle slå ned
som en bomb, inte en själ visste om det. Allesammans gick
omkring och trodde, att han aldrig mer gjorde något. Å,
du gode Gud, det var ingen i världen som var så glad som
hon var nu. Hon listade ett kuvert, med något i. in i
korrekturarket, och drog honom bort från bordet; hon
pratade hela tiden.
De flyttade över till soffan. Han smittades av hennes
lycka, den våldsamma glädjen ryckte honom med sig och
gjorde honom öm av tacksamhet. Hur hon älskade honom,
hur hon uppoffrade sig för honom och ville honom allt
gott! Han omfamnade henne häftigt, kysste henne gång
på gång och drog henne in mot sitt hjärta. Detta varade
i flera minuter. đ
— Jag är så glad, du! viskade hon. Jag visste nog att
något roligt skulle hända; då jag kom till porten och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
