Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 57
uppför trapporna var det som om jag gått in i en
omfamning, så gladde jag mig... Nej, nej, var försiktig! Gode
Gud, nej ... dörren...
Solen steg högre och högre, trastarna började sjunga
alldeles tokiga utanför. Vårens första fågelsång, tänkte
han åter; vilka naiva utrop de små kräken i alla fall
åstadkommo!
— Vad jag tycker det är ljust här hos dig, sade hon.
Här är mycket ljusare än någon annanstans.
— Tycker du det? svarade han leende. Han gick fram
till fönstret och började plocka den fina grå ludden från
hennes klänning av sina kläder. Hon satt kvar i soffan,
med ögonen mot golvet, rodnande, sysslande med sitt hår.
En ring gnistrade på var och en av hennes händer.
Han kunde inte bli stående där vid fönstret så helt
likgiltig, hon såg upp och märkte det; dessutom var hon
underbart vacker just nu, verkligt skön medan hon
ordnade sitt hår. Så gick han fram till henne och kysste
henne så varmt han kunde.
— Kyss mig inte, käraste, sade hon, akta dig. Titta
här bara! Det är våren.
Hen visade honom en färsk liten spricka i underläppen,
fin som ett knivsnitt. Han frågade om den gjorde ont,
och hon svarade, att nej, ont gjorde den inte, det var inte
därför; men hon var rädd för att smitta honom. Plötsligt
sade hon:
— Hör, kan du gå till Tivoli i kväll? Där är opera.
Kan vi inte träffas där? För annars blir det så tråkigt.
Han påminde sig att han skulle på konstutställningen,
vad det kunde bli sedan visste han inte, det var bäst att
inte lova något... Nej, sade han, det kunde han inte,
kunde han säkert inte, han hade bestämt något med Ole
Henriksen.
— Åjo, men kunde han inte det? Hon skulle vara så
stolt över det, hon skulle också vara så tacksam.
Nej, men vad ville hon till Tivoli för? Husch!
— Men där är ju opera! utropade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
