Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 59
Hela gatan utför strök han sig omsorgsfullt över
kläderna, litet av den ljusa ullen från Hankas klänning satt
ännu kvar; vilken särdeles otrevlig klänning med all sin
ull! Han tittade in på tryckeriet med sitt korrektur,
faktorn gjorde honom uppmärksam på att det låg ett brev i
arket, ett kuvert med något i, och Irgens vände om i
dörren. Vad, ett brev? Jaså, ja, det var bara något som han
hade glömt att ta ur. Han kände igen detta kuvert och
öppnade det genast; då han hade tittat i det, höjde han
ögonbrynen av glad överraskning, satte på sig hatten
och gick. Utan att visa någon annan sinnesrörelse stack
han kuvertet i fickan som det var.
Ole och Ågot voro som vanligt nere på lagret. Hon
satt och sydde på något slags plyschdynor till kajutan på
Ågot, riktiga dockkuddar, så små och förtjusande voro de.
Irgens lade den ena mot kinden, slöt ögonen och sade
godnatt, godnatt.
— Nej, ni ska ju på konstutställningen? sade Ole och
skrattade. Min fästmö har inte talat om något annat på
hela dagen.
— Kan inte du också bli med? frågade hon.
Men Ole hade ingen tid över till det, just nu hade han
alltför mycket att göra. Gå, stör mig inte längre, ut med
er! Mycket nöje...
Det var vid promenadtiden, Irgens föreslog att taga
vägen genom Lunden, vad? Så fick man lite musik
samtidigt. Tyckte hon om musik?
Ågot bar en mörk klänning, den ena sidan svart, den
andra blå, och en kappa med rött sidenfoder. Den snäva
klänningen satt utan en rynka kring hennes kropp, och
kring hennes hals fanns ingenting annat än den krusade
halslinningen. Kappan fladdrade till ibland och slog röda
flikar med fodret... För övrigt var hon tyvärr inte så
musikalisk. Ja, hon tyckte ju så om att höra musik, men
hon hade så svårt att förstå den.
— Alldeles som jag, sade Irgens livligt. Det var då
lustigt, är det så med er också? Jag förstår, allvarligt
sagt, musik oförlåtligt dåligt, men jag går här i Lunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
