Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Ny jord
varenda dag i alla fall, man får inte utebli. Det är mycket
som hänger på att man infinner sig, visar sig, är med i
galoppen. Håller man inte det hela gående, så går man
till botten och blir glömd och borta.
— Tänk, blir man glömd och borta? frågade hon och
såg häpet på honom. Men ni blir väl inte det?
— Å, förmodligen jag också, svarade han. Varför
skulle inte även jag bli glömd?
Och enkelt och rättframt svarade hon:
— Jag trodde ni var för bekant.
— Bekant? Å, det är inte så farligt med den saken,
Gud hjälpe oss. Ja, jag är naturligtvis inte alldeles
obekant, men. Ni ska inte tro, att det är någon lätt sak att
hålla sig oppe här bland alla de andra, den ena missunnar,
den andra hatar, den tredje gör en helt enkelt det värsta
han kan. Så vad det angår, så.
— PDet ser ut som om man kände er och kände er ganska
väl till och med, sade hon. Vi kan ju inte gå två steg
utan att någon viskar om er, jag har hört det hela tiden.
— Hon stannade. — Det här tycker jag inte riktigt om,
sade hon leende. Jag är så ovan vid sådant här, jag skulle
hellre vilja gå upp på utställningen med en gång.
Han skrattade hjärtligt, glad över hennes ord. Vad hon
kunde vara behaglig mot honom på sitt naiva och friska
vis! Han sade: Så så, låt oss nu bara gå! Man vande
sig vid att höra viskningarna om en, Herregud, om folk
hade nöje av det, så. Själv märkte han det inte längre,
jag försäkrar er, det bet inte på honom. Förresten skulle
han säga henne, att det visst inte var bara om honom, som
folk viskade i dag, utan också om henne. Hon skulle tro
honom, nu blev hon bekikad. Man kom inte splitterny in
i en stad som denna och såg ut som hon utan att väcka
uppseende, inte.
Han hade inte haft för avsikt att smickra henne, han
menade uppriktigt vad han sade, och ändå såg hon ut att
inte tro honom.
De gingo ända upp till musiken, som blåste Cherubinis
ouverture till Vattendragaren ut över platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
