Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 73
Och de gingo uppåt Slottet. Musiken spelade,
människor drogo i böljor fram och tillbaka genom Lunden.
Irgens talade ånyo intressant och underhållande om en massa
saker och ting, och Ågot talade också, skrattade, lyssnade
nyfiket till hans ord; då och då gav hon upp ett litet
beundrande utrop när han fann ett verkligt träffande
uttryck. Hon kunde inte låta bli att se upp i hans ansikte,
ett vackert ansikte, ett tätt, krusigt skägg, en något bred,
fyllig mun. Han hade alldeles nya kläder på sig i dag,
och hon lade märke till att de voro blå de också, liksom
hennes klänning. Till detta hade han sidenskjorta och
grå handskar. En skjorta av siden...
Då de passerade Vor Frelsers Kirke hade han frågat
henne om hon brukade gå i kyrkan, och hon svarade, att
ja, det gjorde hon. Gjorde inte han det?
— Ånej, inte så ofta.
— Det var styggt av honom.
Han nickade leende: När hon sade det, så! Förresten
hade han blivit så djupt chockerad en gång, det lät
otroligt, det var bara en bagatell, men den fick en allvarlig
betydelse. Han satt just i kyrkan här under en högmässa.
Prästen var sannerligen så duktig man kunde begära och
gjorde sina saker utmärkt. Han var vältalig, han talade
med personlig känsla, med patos. Men mitt i en mycket
rörande tirad, i vilken han var fylld av ande och kraft,
skulle han ropa judar och hedningar, men skrek hedar och
judningar. Hedar och judningar!... Tänk er detta
hedar och judningar med hög, varnande stämma! Och
prästen står där i fullt dagsljus och har begått gubben och
kan inte en gång gömma sig! Jag försäkrar er, att jag
fick en riktig knäck.
Detta lät i hans mun fullkomligt äkta, icke uppfunnet.
Varför skulle inte en verkligt nobel själ kunna bli
uppskakad genom en sådan klumpig och komisk otur? Ågot kunde
mycket väl förstå det, och samtidigt måste hon storskratta
över detta olycksaliga hedar och judningar och upprepa
det gång på gång.
Då de kommo till Stortinget, pekade Irgens med hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
