Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 75
att han inte har gjort det; jag förstår inte vad ni tiger
för... Så blev damen utsläpad. Det var kärlek.
Av detta blev Ågots lilla gåshjärta rört. Vad det var
vackert, vackert och sorgligt! Och så blev hon utsläpad,
det var det sista? O, så sorgligt!
Men det kan ju hända att det var litet överdrivet, sade
han. En kärlek av sådan styrka växer inte på trän.
Men den fanns väl ändå?
Ja, kanske den fanns, någonstädes på de lycksaligas ö...
Men nu vaknade diktaren i honom vid ordet: De
lycksaligas ö, och han fortsatte på fri hand: Och platsen hette
väl Aftonlund, för att där var grönt och stilla, då de två
kommo. En man och en kvinna i samma år, hon blond,
ljus, lysande som en vit vinge mot honom som var mörk,
två av varandra hypnotiserade, två själar som leende
försjunkit i varandra och leende och stumt tiggde varandra,
och leende lutade sig intill varandra. Och de blå bergen
betraktade dem...
Han tystnade plötsligt.
— Jag gör mig ju löjlig, sade han. Låt oss sätta oss
på bänken här.
Och de satte sig. Solen sjönk, sjönk sakta, ett tornur
slog i staden. Irgens fortfor att tala i stämning, halvt
drömmande, halvt innerligt. Han skulle kanske resa ut
på landet i sommar, sade han, lägga sig till ro i en koja
vid sjön och slå sig på roddturer om nätterna. Tänk,
roddturer i alldeles stilla nätter!... Men nu hade han en
känsla av att Ågot började bli orolig för klockan och han
sade för att hålla henne kvar:
— Ni ska inte tro, att jag jämt går omkring och
pratar om blå berg, fröken Lynum. Men det är verkligen er
skuld att jag gör det nu, ja just er, ja. Ni påverkar mig
helt enkelt, ni rycker mig ohjälpligt med i era egna
stämningar. Jag vet vad jag säger. Det är det ljuva och ljusa
i ert ansikte, och när ni lägger huvudet en smula åt sidan,
så... Ja, jag ser således estetiskt på er, som ni hör.
Ågot hade givit honom en hastig blick, och därför
tillade han detta om att han såg estetiskt på henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
