Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 85
ha kommit in på, svarade Coldevin. Men tycker ni
förresten att talangerna bland vår ungdom äro sådana, att man
vill stiga i diket för dem?
— He, han frågar om... Jaså, det är inte mycket
bevänt med våra talanger nu för tiden, herr Coldevin? —
Milde smålog hånfullt och vände sig till Irgens, som inte
hade yttrat ett ord. — Det ser inte roligt ut för oss nu,
Irgens, sade han, fenomenet dömer oss till noll och intet.
Nu blandade sig fru Hanka i talet, hon ville bilägga
saken. Det var kanske bara ett missförstånd, herr
Coldevin skulle nog förklara det närmare. Kunde det förresten
inte gå för sig att höra på en man utan att bli häftig? Fy
skäms på er, Milde...
— Ni har inte stort förtroende till oss, som alltså skulle
ha litet talang, ni då? frågade Paulsberg, ännu överseende.
Och Coldevin svarade:
— Förtroende?... Det är inte fritt att det efter min
mening barkar utför lite grand med oss, menar jag. Det
tillstår jag att jag menar. Och det är särskilt ungdomen
jag då tänker på. Vi ha börjat att gå sakta back, rent ut,
vi sänker nivån, och alltsammans går mer eller mindre
upp i högre nullitet. Ungdomen kräver inte värst mycket
varken av sig själv eller andra mera, den slår sig till ro
med det lilla den har och kallar det lilla stort, det behövs
inte så mycket för att vinna beaktande numera. Det var
detta jag menade med tillståndet överhuvud.
— Men död och helvete, vad säger ni om våra unga
diktare då, människa? skrek nu plötsligt journalist
Gregersen, röd i kammen. Ja, våra diktare, ja, har ni läst
någon av dem? Har ni till exempel någonsin stött på
namnet Paulsberg, namnet Irgens? — Journalisten var mycket
uppbragt.
Ågot kunde inte låta bli att iakttaga sin forne lärare, det
förvånade henne, att denne man, som alltid brukade ge
vika, låta udda vara jämnt när han blev motsagd, nu satt
med ögonblickliga svar och inte var något som helst
förvirrad.
— Ni ska inte ta illa upp vad jag säger, bad han. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
