- Project Runeberg -  Ny jord /
87

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyjiord 87
man häftigt skrek åt honom, gormade, gjorde honom
kränkande frågor: Men vad var väl han för ett fenomen, som
kunde vara så överlägsen? Vilka världshistoriska
bedrifter hade han själv utfört? Han borde inte gå omkring
inkognito längre, hur var hans verkliga namn? Man ville
hälsa honom med vivat!

Irgens var i alla fall den lugnaste, han snodde stolt sin
mustasch och såg på klockan för att låta förstå hur
hjärtans likgiltigt alltsammans var honom. Och medan han
kastade en blick på Coldevin, viskade han till fru Hanka
med ett uttryck av ovilja:

— Han är tämligen snaskig av sig, den där mannen,
tycker jag. Titta på bröstvecket, kragen eller vad det är
man kallar det. Jag lade märke till att han alldeles nyss
stack ett cigarrmunstycke utan fodral i västfickan. Gud
vet, kanske han går och bär en gammal kam i samma ficka.

Men alltjämt lugn och trygg, med ögonen fästade på
en punkt på bordet, helt stillfärdig, satt Coldevin och
hörde på herrarnas anmärkningar. Journalisten frågade
honom rent ut om han inte visste hut.

— Låt honom vara, avbröt Paulsberg. Jag förstår inte
att ni ids bedröva honom.

— Ja, nu ser det min själ mörkt ut i Norge alltså!
utbrast journalisten med ett skratt. Inga talanger, ingen
ungdom, ingenting, bara ett ”tillstånd överhuvud”. Hehe,
Gud vet var det här kommer att sluta! Och vi till
exempel, som hade gått här och menat att folket borde ära
och akta sina unga diktare!

Coldevin högg in.

— Ja, men det gör ju folket, sade han, det kan man
inte klaga på, eller hur? Man ärar ju högt en man som
har skrivit en bok eller två, man beundrar honom till
exempel mycket högre än den duktigaste affärsman eller den
talangfullaste ingenjör. Hos oss betyder verkligen
författarna ganska mycket, de är inkarnationen av det största
och finaste man vet. Det är troligen inte många land i
världen, där det andliga livet är i samma grad lagt i
författarnas händer som i vårt. Som ni kanske måste ge mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 14 18:38:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyjord/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free