Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Ny jord
rätt i har vi ingen statsman — nenej, men författarna
politiserar, och det gör de bra. Det har kanske slagit er att
det i många fall är lite si och så med vår vetenskap — nå,
med den växande aktningen för den äkta intuitionen blir
författarna inte alls så bakom flötet som
vetenskapsmännen. Det har nog inte kunnat undgå er skarpa
uppmärksamhet, att vi i hela vår historia inte har haft en enda
tänkare — nå, det är inte så farligt, författarna tar hand
om tänkandet också, och folket tycker verkligen att de
gör det bra. Det förefaller mig obilligt att klaga över
folkets brist på aktning och beundran för författarna.
Paulsberg, som upprepade gånger i sina verk hade
bevisat att han var en tänkare och filosof av rang, satt endast
och lekte med sin pincené och skrattade tyst åt kurren. Men
då Coldevin tillfogade ännu några ord och slutade med att
säga, att han hade en välsignad tro på den praktiska
ungdomen, landets unga affärsbegåvningar till exempel, hörde
han ett skrällande skratt, och journalisten och Paulsberg
skreko i munnen på varandra att det var obetalbart!
Affärsbegåvningar, vad var det för något månntro?
Begävningar för handel, vad? Tack skulle han ha!
— Enligt min uppfattning finns det stora begåvningar
bland vår ungdom i handelskåren. Och jag skulle vilja
råda er till att lägga märke till detta, det skulle inte vara
ur vägen. Man bygger fartyg, öppnar marknader, gör
invecklade affärer i alldeles oanad omfattning...
Coldevin kunde inte fortsätta längre, man skrattade
fortfarande, fastän man av hänsyn till de goda vännerna
grosshandlarna, som voro närvarande, försökte att komma in på
något annat. Ole Henriksen och Tidemand hade suttit
alldeles tysta och hört på, till slut hade de blivit smått
förlägna över hur de skulle förhålla sig, men dolde det så
gott de kunde och samtalade sakta. Plötsligt viskar
Tidemand:
— Kan jag kila över och prata med dig om en sak i
morgon, Ole? Det är bara en affär, men. Skulle jag
kunna komma lite tidigt, till exempel vid tiotiden, utan
att störa dig? Gott, tack ska du ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
