Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I groningstider - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 89
Borta vid Mildes hörn av bordet hade man börjat dryfta
gammalt, dyrt vin, Johannisberg cabinet, Musigny. Milde
förstod sig särdeles bra även på vin och opponerade sig
häftigt mot advokaten, fastän advokat Grande av den stora
Grandesläkten menade sig ha druckit gammalt vin från
barnsben.
— PDet är ingen måtta på din viktighet på sista tiden,
sade Milde.
Advokaten gav honom en blick och mumlade:
— En sån där liten oljemålare Milde ska förstå sig på
vin också.
Därefter gled samtalet in på konstnärsstipendierna.
Irgens satt och lyssnade, han ändrade icke en min, då Milde
höll på Öjen som den värdigaste sökanden. Vilket
anmärkningsvärt vackert drag var det inte annars hos Milde
att unna Öjen detta stipendium av hela sitt hjärta, han
var själv sökande och behövde pengarna så väl som
någon. Irgens hade verkligen lite svårt att förstå det.
Det hade med en gång blivit slut med intresset för den
orimlige husläraren. Ingen brydde sig om honom vidare,
och han fick snart fatt på sin hatt som han satt och
tummade på. Fru Hanka gav honom av hövlighet ett par
frågor, som han besvarade, och sedan öppnade han inte
sin mun. Det var likväl besynnerligt, att människan inte
märkte, hur det var ställt med hans krage, det kostade
honom ju bara ett litet grepp med den ena handen för
att rätta till den. Men han rättade inte till den.
Så tog Paulsberg avsked. Innan han lämnade
restaurangen fick han journalisten med sig bort i ett hörn och
sade till honom:
— Du kan gärna göra mig den tjänsten att sätta in
i tidningen att jag nu har kommit ungefär halvvägs på
min nya bok. Det intresserar kanske folk en smula att
få veta det.
Nu reste sig även Milde och advokaten, de väckte
Norem, som slutligen somnat in efter alla stilla groggar, och
fick honom något så när på benen. Han började tala, han
hade inte hört det sista, det allra sista av samtalet, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
