Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 111
var ju inte att vänta, svarade Ole och stack manuskriptet
i fickan. Jag tycker då sannerligen att det är en märklig
dikt, vad man än må säga...
— Ja, ja, ja, kära du, låt bli att tala om poesi, Ole, så
är du snäll, avbryter Milde. Och då han själv fick en
känsla av att han hade varit alltför ohövlig mot den
stackars krämaren i Ågots närvaro, skyndade han sig att
lägga till: Jag menade bara... Inte sant, det är väl
tröttsamt att bara höra om poesi och poesi hela tiden? Låt
oss för omväxlingens skull få lite fetsillsfiskeri, lite
järnvägspolitik... Det är då en jädrans massa råg du har
köpt, Tidemand.
Då Tidemand märkte, att där nu fanns flera ögon än
Mildes, som vilade på honom, måste han säga något till
svar och inte alldeles nonchalera målarens ord.
Ja, han hade försökt att slå ett litet slag, det kunde inte
förnekas. Nu kom det an på hur det gick hos tsaren, om
hösten trots allt blev någorlunda, i så fall såg det inte för
ljust ut för honom och hans rågförråd. Kom det ännu
regn i Ryssland, så...
— Det har redan börjat regna, sade journalisten. Stora
områden har redan fått tillräckligt med regn, säger de
engelska tidningarna... Säljer du förresten redan av din
råg?
Och Tidemand ville naturligtvis sälja, om han fick sitt
pris igen för den. Han hade naturligtvis köpt för att sälja
på nytt.
Milde hade flyttat sig över till Paulsberg, med vilken
han viskade. Öjens prosadikt hade i alla fall gjort honom
lite orolig, han var inte blind för att det fanns något i
den där mannen, den där medsökanden till stipendiatet;
vad tyckte Paulsberg?
— Du vet jag ogärna uttalar mig för den ene mot den
andre i en sådan sak, svarade Paulsberg. Emellertid har
jag upprepade gånger varit uppe i departementet, jag har
sagt min mening, jag hoppas att man tar lite hänsyn till
den.
— Naturligtvis, naturligtvis, det var inte därför... Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
