Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Ny jord
Det här började verkligen bli misstänkt. Jo, det
gjorde det.
Han stammade en ursäkt, talade litet om
biblioteksarbete, lite översättningar från en bok, en nödvändig bok...
Men hon avbröt honom och frågade var han bodde nu
för tiden. Hon hade sökt honom på hotellet och därifrån
hade han flyttat, ingen visste vart. Sedan hade hon sett
en skymt av honom den sjuttomde maj, han gick med i
demonstrationen, hon hade suttit inne på Grand, annars
skulle hon ha ropat på honom.
Han upprepade åter sina ursäkter och slutade med att
säga den gamla roligheten, att man ju inte kunde störa
fästfolk alltför mycket heller. Och medan han sade detta,
smålog han godmodigt.
Hon betraktade honom nogare. Han började bli
tunnsliten i kläderna, hans ansikte var heller inte så fylligt
som förr, och med ens slog det henne, att han kanske gick
och slet ont. Varför hade han flyttat från hotellet och var
bodde han nu? Hon frågade honom ännu en gång, och
han började tala om en vän, en ungdomskamrat, det är
verkligen sant, lärare vid en skola, präktig människa.
Ågot frågade honom rättframt när han skulle resa upp
till Torahus igen, men det visste han inte, det kunde han
inte säga bestämt. Så länge han hade det här
biblioteksarbetet, så...
Ja, han måste i alla fall komma till henne innan han
reste, lovade han det? Och plötsligt frågade hon: Hör,
det var alltså er jag såg den sjuttonde maj, ni gick med
ett band i knapphålet? — Och Ågot pekade, lade fingret
rätt på hans rockuppslag.
Ja, han hade haft ett band, jo, man måste väl ha
färgerna en sådan dag! Kunde hon inte komma ihåg i fjor,
hur hon själv hade presentat honom ett band? Hon
hade velat att han skulle vara smyckad, när han höll sitt
sjuttonde maj-tal för bönderna därhemma, och så hade
hon givit honom det där bandet, kunde hon inte påminna
sig det?
Och Ågot erinrade sig det, hon frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>