Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N»7 jorda 131
— Var det verkligen det?
— Ja, ni må verkligen fråga, sade han. Jag hittade det,
jag har händelsevis fått det med mig, alldeles tillfälligt,
jag kom över det bland mina tillhörigheter.
— Ja tänk, jag trodde nog att det var mitt band. Jag
blev glad för det, jag vet inte hur det kom sig, sade hon
stilla och lät huvudet sjunka.
Så ropade Irgens från båten om hon inte kom.
— Nej! svarade hon hastigt, alldeles utan att tänka på
det; hon vred inte ens på huvudet. Det barnet! Och
efteråt, då det gick upp för henne vad hon hade svarat, blev
hon utom sig och ropade till Irgens: Förlåt mig ett
ögonblick! Och hon vände sig åter till Coldevin: Nej, nu ville
jag så gärna ha pratat med er, men jag har inte tid, jag
ska til Ön. Hon räckte Coldevin handen på nytt och
sade: Jaja, det blir väl bra med alltsammans till slut, tror
ni inte det? Det är ledsamt att jag inte har tid längre,
adjö så länge. Ni tittar alltså upp till oss en dag?
Hon hoppade ner på bryggan igen och steg i båten.
Hon bad Irgens på nytt om ursäkt för att hon låtit
honom vänta.
Och Irgens rodde ut. Han hade en ny silkesskjorta
på sig i dag, en helt annan silkesskjorta, och Ågot tyckte
att detta var märkvärdigt. De talade om sjölivet, de stora
resorna, utlandet; han hade varit utomlands endast i
tankarna och därvid skulle det nog också stanna för hans del.
Han såg vemodig ut. Hon ledde samtalet in på hans sista
bok, och han frågade häpen om hon ännu mindes den? Det
var hon nog ensam om!
— Så bittert! sade hon.
— Ja förlåt! Men ville hon inte låta bli att påminna
honom om boken och all den småaktighet och avund man
hade förföljt honom med sedan han utgav den? Hon såg
ju själv, boken var visserligen utgiven, men bara ett par
småtidningar hade anmält den, och där låg den. Nå, slutet
hade inte kommit än, han hade kanske ett ord osagt, man
skulle kanske också lyssna till det !
Han hade i sin häftighet börjat ro våldsamt, handskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
