Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Ny jord
på hans händer töjdes ut och blevo vita i sömmarna. Hon
satt och iakttog honom. Så sade han åter lugnt:
— Det var sant, ni kommer ju inte att resa till landet
i sommar, har jag hört?
— Nej, Tidemands har ändrat sig.
— Jag hörde det. Det var synd, jag är på sätt och vis
ledsen över det för er skull. — Och medan han nästan
vilade på årorna, sade han rättframt: Men för min egen del
är jag glad för det, det säger jag rent ut.
Då de lade i land, sprang Ågot uppför stenkajen med
en gång. Träden hänförde henne; hon hade inte sett skog
på en evighet, sådana stora trän det fanns här, alldeles
som hemma! Hon söp in den tunga furudoften med
välbehag, såg på stenar och trän med en känsla av
igenkännande, minnen från hemmet stormade över henne och
gjorde henne gråtfärdig för ett ögonblick.
— Maen här är ju människor? sade hon.
Irgens skrattade:
— Ja, det är inte precis någon urskog det här.
— Nå, visa mig nu omkring lite. Vilka härliga träd
här är!
De strövade omkring en god stund, såg vad som fanns
att se, njöto av förfriskningar vid en liten servering. Ågot
strålade. Promenaden och luften hade satt en mild rodnad
i hennes ansikte, på hennes mun, hennes öron, ja till och
med hennes näsa; hennes ögon tindrade stora som ett
barns. Hon kom att tänka på, att hon rent av hade gjort
en grimas av missnöje, då hon såg att det även fanns
andra människor på Ön, vad skulle Irgens tänka om det?
— PDet förvånade mig ett ögonblick att finna så mycket
människor här, det är sant, sade hon. Men jag tänkte på
er. Ni berättade att ni hade skrivit flera av era dikter
här, och sådant trodde jag inte man kunde göra under
oväsen.
Hur hon mindes, hur hon mindes! Han såg betagen
på henne och svarade, att han hade sitt tysta ställe
härborta, dit det nästan aldrig kom en människa. Det var
åt andra hållet, skulle de gå dit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
