Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 135
— Nej, jag skulle väl inte det, jag skulle inte ha sagt
det, men. — Han stirrade på henne, även hans läppar
skälvde litet. — Fröken Ågot, vad skulle ni förresten själv
ha gjort om er kärlek hade gjort er till ett barn,
formligen ruinerat ert förnuft och förblindat er så att ni inte
såg längre? Jag menar...
— Ja, men säg inte mer! avbröt hon. Jag förstår er
nog, men... Och förresten kan jag inte höra på er
heller. — Hon märkte, att han ännu hade sin arm om henne,
och med ett ryck flyttade hon sig på nytt undan och
reste sig.
Hon var ännu så förvirrad, att hon ingenting företog
sig, utan blev stående och tittade ned. Hon borstade inte
ens ljungen av sin kjol. Och då även han reste sig efter
henne, gjorde hon ingen min av att vilja gå, utan blev
fortfarande stående.
— Kära ni, jag skulle vara så tacksam om ni inte
berättar detta för någon. För jag är så rädd, sade hon.
Och ni ska inte bry er om mig mera, vet ni. Inte heller
kunde jag tro att ni brydde er om mig. Jo, jag tänkte nog
att ni var lite förälskad i mig, jag hade nästan börjat ana
det; men inte så mycket, trodde jag. Hur skulle han
kunna vara kär i mig! har jag tänkt... Men om ni vill,
så skall jag gärna resa hem till Torahus ett tag...
Han rördes genast, han sväljde, fick fuktiga ögon.
Hennes underbara, ljuva prat, dessa troskyldiga ord, hela
hennes ställning som var utan ångest, utan tillgjordhet,
verkade mer på honom än allt annat, hans känsla flammade
upp, slog ut i full låga: Nej, nej, inte till Torahus, inte
någonstans, bara vara här! Han skulle nog behärska sig,
hon fick bara inte resa. Ack, om han så blev galen, om
han så gick under, ville han dock hellre ha henne här.
Han fortfor att tala medan han borstade hennes kjol.
Hon måste förlåta honom allt, han var inte som alla andra,
han var diktare, när ögonblicket tog honom fatt, så gav
han sig hän. Men hon skulle inte få orsak att beklaga sig,
bara hon inte reste... Skulle det förresten inte vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
