Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Nyjord
liten liten småsak som lade sig i vägen för hennes resa,
ingenting? Å nej, han inbillade sig ingenting...
Paus. Han väntade, att hon trots allt skulle svara,
motsäga honom en smula, det skulle kanske göra henne
lite ont att resa till Torahus? Men hon teg. Var han
då totalt likgiltig för henne? Omöjligt! Men den
tanken började pina honom, han sårades, stöttes, fann sig
nästan förolämpad av henne. Han upprepade sin fråga:
Fanns det verkligen inte en liten gnista hos henne som
besvarade hans kärlek?
Hon svarade milt och vemodigt:
— Nej. Ni ska inte fråga. Vad tror ni Ole skulle
säga om han hörde det?
— Ole? Han hade inte ett ögonblick tänkt på honom.
Stod han då verkligen här och konkurrerade med Ole
Henriksen? Det var för löjligt. Han kunde inte tro att hon
menade det allvarligt. Herregud, Ole kunde vara bra i och
för sig, han sålde och köpte, han gick sin
grosshandlaregång genom livet och betalade sina räkningar och lade nya
dalrar till sin förmögenhet, det var alltihop. Hade
verkligen de myckna pengarna något att betyda för henne?
Gud vet, kanske fanns det i det här lilla flickhuvudet en
undanskymd vrå, där tanken sysslade med kronor och
ören också, hur omöjligt det än syntes.
Irgens teg ett ögonblick, svartsjukan började arbeta
inom honom. Ole var mäktig att hålla fast henne, hon skulle
kanske till och med föredraga honom. Han var blåögd
och lång, hans ögon voro vackrare.
— Ole? sade han. Det är mig alldeles likgiltigt vad
han skulle säga. Ole finns inte till för mig, det är er
jag älskar.
För första gången ryckte hon till, hon fick en rynka
över näsan och började gå.
— Nej, detta är för skamligt! sade hon. Det skulle ni
inte heller ha sagt. Det är mig ni älskar? Ja, men så
säg det då inte mer.
— Fröken Ågot, bara ett ord: Är jag verkligen alldeles
likgiltig för er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
