Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 137
Han lade handen på hennes arm, och hon måste se på
honom. Han var så våldsam, han behärskade sig inte
alls som han lovat, nu var han inte snäll.
Hon svarade: Jag älskar naturligtvis Ole, det förstår
ni väl.
Solen dalade allt mer och mer, människorna hade lämnat
Ön, endast här och där gick ännu en försenad vandrare
utåt vägen, som förde in till staden. Irgens gjorde inga
flera frågor, han teg eller talade det nödvändigaste, hans
sinnesrörelse gjorde hans ögon mycket ljusa. Ågot
försökte förgäves få ett samtal i gång, hon hade själv mer
än nog av att hålla sitt hjärta lugnt, och han såg det inte
ens, han var bara upptagen av sin egen sorg.
Då de sutto i båten, sade han:
— Ja, ni ville kanske helst ha åäkt in till stan igen,
ensam? Det finns kanske någon droska härute ännu...
— Nej, var inte stygg, svarade hon.
Hon kunde inte längre hålla sina ögon torra, hon tvang
sig att tänka på likgiltiga saker för att rycka upp sig,
stirrade tillbaka på Ön som de lämnade, följde med blicken en
fågel, som flög utefter fjorden. Och med ännu fuktiga
ögon frågade hon:
— Vad är det? Är det vatten det svarta därborta?
— Nej, svarade han, det är en äng, en grön äng. Den
har legat i skugga, det är daggen som gör den så svart.
— Tänk, jag tyckte det var vatten! — Men då det nu
var omöjligt att säga mer om den gröna ängen som låg i
skugga, förblevo båda tysta.
Han rodde fort, de närmade sig bryggan. Han lade
långsidan till, steg upp på trappsteget och hjälpte henne
i land. De voro nu bägge utan handskar, hennes varma
hand vilade i hans, hon grep tillfället och tackade honom
för turen.
— Och jag ber er glömma att jag överfallit er med mina
hjärteangelägenheter, sade han.
Och utan att vänta på hennes svar tog han av sig hatten,
steg på nytt i båten och stötte åter ut.
Hon hade stannat uppe på bryggan, hon såg att han åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
