Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mognar - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Ny jorda
översvimmad av skeppare, skeppsredare och agenter av
alla slag; man kom till honom med listor för påteckning,
med alla möjliga förslag, man begärde hans namn, han
måste ta aktier. Ingenting kunde sättas i gång utan
handelsståndets hjälp, och man vände sig isynnerhet till de
unga inom detsamma, de djärva som tumlade planer och
pengar och som dessutom hade lärt sitt yrke. Där hade
vi nu den elektriska spårvägen, den nya teatern, det nya
träsliperiet i Vardal, trankokeriet i Henningsvär,
alltsammans skulle ha sina namn, sin stämpel av stadens
affärsmän. Både Tidemand och Ole Henriksen voro så att säga
ständigt självskrivna aktieägare.
— Pet skulle bara min far ha sett! sade Tidemand ofta
på skämt, när han skrev på. Det var känt att hans far
hade varit girig över alla gränser, han var en av den gamla
goda tidens hedershökare, som gingo omkring med
förskinn och halvärmar och vägde snålt med gryn och såpa
i lod. Han kunde inte förmås att kläda sig som folk, hans
skor voro ännu ett ordstäv, tårna stucko ut, och när han
gick var det som om dessa tår letat efter kopparskillingar
mellan trottoarstenarna. Sonen bråddes inte mycket på
fadern, hos honom var horisonten bruten, den hade fått
stora remnor och öppnat utsikter för honom, hans glada
affärsmod var erkänt.
Nu hade just Ole Henriksen kommit in till honom på
kontoret och hade återigen börjat tala om det nya
garveriet, som det fanns så goda utsikter för uppe vid
Torahus. Detta företag skulle en gång kunna bli något, därom
fanns inga tvivel; de stora skogarna fälldes år efter år,
timret såldes till in- och utlandet, två tums, tre tums
avfall och topp blevo liggande kvar i skogen till ingen nytta.
Vilken enfald! Granbark innehöll intill tjugu procent
garvsyra, tänk om den blev uppsamlad, omsatt i värde?
Man fick se vad som kunde göras åt saken till våren...
Ole Henriksen såg något utarbetad ut. Han hade
alltför liten hjälp, när han nu skulle till England fick han
ge sin försteman fullmakt och sätta honom lite närmare
in i kontorsarbetet. Det hade annars gått så lätt att ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
