Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyjord 161
sagt eller tänkt eller skrivit, nej, inte i första rummet stolt
över det, men hon lade på minnet att damerna såg efter
honom på gatan. Och damerna de kunde ju ändå titta
efter vem som helst, både löjtnanter och krämare. Men
hon hade verkligen presentat honom en käpp för att han
skulle ta sig bra ut på gatan...
— Nej, Irgens, avbröt hon, det var inte därför, det var
inte därför...
— Nenej, det kan ju hända, och när hon sade det så...
Men han hade fått den uppfattningen, att det var därför.
Och han tyckte naturligtvis, som så, att kunde han inte
ta sig bra ut utan käpp, så. För käpp använde ju till och
med de två maskinklippta fåren, som Öjen alltid drog
omkring med. Kort och gott. Han gav bort käppen till den
förste bäste... Men det var andra saker, andra
bagateller: Hon ville gå på operan, han kunde inte följa henne,
men hon gick i alla fall, och han hade sagt till sig själv:
Hon går i alla fall på operan, i alla fall, hon lider inte av
brist på sällskap — gott, det gladde hans själ, gladde hans
själ alldeles ofantligt, och så vidare. Hon använde en ljus
yllekjol, och när han var tillsammans med henne fick han
hår och ull på alla sina kläder. Hon märkte det aldrig.
Han gned och putsade sig en lång stund efteråt, han såg
ut som han hade legat fullt påklädd i en säng. Men
märkte hon det? Aldrig! Och han sade till sig själv:
Att hon ändå aldrig märker det, aldrig ser det! Så hade
den ena lilla saken efter den andra ställt sig emellan
honom och henne och till sist hade det kommit till den mest
oemotståndliga antipati. Han såg fel hos henne i allt
möjligt: Hon kunde inte låta bli att stöta litet med
magen när hon gick. Han tyckte att folk gav akt på det
och tittade på hennes mage när de mötte någon, och detta
förargade honom, sårade honom. Han mindes så tydligt
en lördag i vintras, de träffade två herrar i Slottsbacken,
bara två studenter förresten, men i alla fall. Han kunde
dö på att de båda herrarna tittade på hennes mage och
gjorde närgångna funderingar över henne. Titta, så hon
stöter, kan du se hur duktig hon är! tyckte han att han
Ny jord. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
