Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jiord 165
Men hon hade inte väl kommit utanför dörren, förrän
hon åter öppnade dörren och utan att säga något steg in
i rummet igen. Hon steg fram till spegeln, som hängde
mellan de två fönstren, och började att vrida och vända
sig framför den.
— Ja, var så god! sade Irgens, där är spegeln. Den
är kanske lite dammig, men...
Hon tog av hatten och ordnade sitt hår en smula, hon
strök sig även om munnen med näsduken. Under tiden
stod han bara och såg på henne, hon förbluffade honom
lite grand. Det var ju bara bra att ha så mycken
själsstyrka i sig och inte låta sorgen trycka ner en, men denna
överlägsenhet var inte fin, absolut inte fin. Han hade
ändå trott att hon hade så mycket djup, att en uppgörelse
med honom, skulle taga henne hårt. Nu stod hon och
ordnade sin toalett med den största noggrannhet i världen.
Han kunde inte beundra hennes kallblodighet, han stöttes,
han stöttes verkligen ganska hårt, och han gjorde djupt
sårad den anmärkningen, att han var ännu närvarande
i rummet, det var märkvärdigt att hon rent av tycktes ha
glömt honom...
På detta svarade hon ingenting. Men då hon lämnade
spegeln, stannade hon ett ögonblick mitt på golvet, och
med blicken någonstädes på hans skor sade hon trött och
likgiltigt:
— Kan du inte förstå, att jag är alldeles färdig med
dig!
Men nere på gatan, kringstrålad av den ljusa dagen, mitt
i all trängseln av människor och vagnar, sjönk hon ihop
och började snyfta. Hon slog ned floret och tog vägen
genom de smalaste sidogatorna för att dölja sig, hon gick
mycket fort, framåtlutande, bruten, och hennes rygg
darrade av gråt Nej, nu var det mörkt för henne, ja, vad
skulle hon göra? Hon skyndade framåt, gick ner från
trottoaren och höll sig mitt i gatan, viskande och
snyftande. Kunde hon egentligen gå hem igen till Andreas och
barnen? Tänk om dörren nu var låst! Hon hade haft
två dagar på sig för att hyra rum, och nu hade Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
