Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny jord 175
— Nej ? frågade han häftigt och stannade.
— Joho... Ja, jag kommer ju snart tillbaka, men...
De fortsatte. Irgens hade blivit tankfull.
— Hör, sade han, det är i alla fall för blåsigt i dag, vi
kan ju inte ens höra vad vi säger till varandra. Låt oss
i stället gå upp i Slottsparken. Jag vet ett ställe...
— Ja, som ni vill, svarade hon.
De funno ett ställe, det var lugnt och där fanns inga
människor. Irgens sade:
— Uppriktigt sagt, jag menade heller inte att dra er
till fjälls i dag. Jag var bara rädd för att inte få er med
ut och därför sa jag vad jag sa därnere. Jag måste se
er igen.
Paus.
— Jaså... Å, jag har upphört att förvåna mig över
er, svarade hon.
— Herregud, det är tio dagar sedan jag sist talade
med er. Så länge sedan är det.
— Ja, det är då inte bara min skuld... Nåja, låt oss
inte tala mer om det, tillade hon hastigt. — Säg mig
förresten, varför uppträder ni ännu emot mig som ni gör?
Det är sannerligen inte rätt av er. Ty jag har ju även förut
sagt er att det är dumt. Jag går med på att vi äro goda
vänner, men...
— Maen inte mer, nej. Förstår. Men se, det är
naturligtvis inte tillräckligt för en som lider, det förstår ni.
Nej, det förstår ni förresten inte, ni har aldrig förstått
det. Man drivs att oupphörligt kretsa kring det
förbjudna, det blir ett vilt begär hos en att se sitt öde riktigt
i synen. Om jag skulle satsa allt för detta ögonblick
till exempel, så satsade jag det naturligtvis. Jag vill hellre
vara här en fattig stund med er, fröken Ågot, än ha några
år att leva.
— Ja, ja, ja, Herregud, det är försent, det vet ni. Vad
hjälper det då att vi pratar om det? Det gör det bara så
mycket värre för oss båda.
Då sade han fast och långsamt:
— Nej, försent är det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
