Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextiofalt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Ny jord
Nu såg hon på honom och reste sig, han reste sig också,
de började gå. Alldeles försjunkna i sina egna tankar,
drevo de omkring i parken, utan att se de människor de
mötte, utan att hälsa. De gingo runt, de kommo åter
tillbaka till sitt tysta ställe, och båda satte sig igen.
— Vi kretsar, sade han. På samma sätt kretsar jag
kring er.
— Hör, sade hon med alldeles fuktiga ögon, det är nog
sista gången jag är ute och går tillsammans med er,
Irgens, var nu snäll, vill ni inte det? För nu reser jag
snart, så.
Men just nu, då han hade velat ge henne ett
överväldigande bevis på sin kärlek, skulle det komma en
människa förbi deras bänk. Det var en ensam dam, hon bar
ingenting annat än en kvist i den ena handen och med
kvisten slog hon sig på kjolen för vart steg hon tog.
Mycket långsamt närmade hon sig, hon var ung, Irgens kände
henne, han hälsade, reste sig från bänken och tog
vördsamt av sig hatten.
Och damen gick rodnande förbi.
Ågot frågade:
— Vem var det?
— Bara en dotter till min värdinna, svarade han... Ni
sa att jag skulle vara snäll. Ja, kära...
Men Ågot ville ha närmare reda på damen: Hon bodde
alltså i samma hus? Vad gjorde hon? Hans värdinna,
vad var det för slags människa?
Och Irgens besvarade allt. Alldeles som ett barn, vars
nyfikenhet blivit väckt av en händelse, lät Ågot honom
berätta om dessa vilt främmande människor i Thranes
Vej nummer 5. Hon förvånade sig över att damen hade
rodnat, att Irgens hade hälsat så utsökt hövligt på henne.
Hon visste inte att Irgens alltid betalade sin värdinna på
detta diskreta vis, genom att hälsa på sitt värdfolk på
gatan.
— Den unga damen såg bra ut, men hon hade
fräknar, sade hon. Hon var rent av söt, när hon rodnade,
tyckte ni inte det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
